Aftonbladet – 12 april 1865, sida 2

det kanske ändå inte passar så väl för Eduardo att bo här. Detta beror på åtskilliga saker, hvarom jag i morgon måste skaffa mig undierrättelse. Men nu måste vi anordna ett ssofrum åt Eduardo. Denna vägemt, sade Amalia, tog ett ljus och gick före Daniel genom sängkammaren och toilettrummet till Luisag sofrum. Men innan vi följa dem längre skola vi kasta en hastig blick på dessa båda rum, hvilkas möblering antydde såväl den utsöktaste smak som utomordentlig rikedom. Sängkammaren var tapetserad med hvita, sammetslika tapeter, här och der glänsande af fina guldränder. De båda fönstren, som lågo åt trädgården, voro försedda med dubbla gardiner af hvitt musslin och ljusblått siden, uppfästade med gyllne snören. Golfvet var betäckt med en italiensk matta, så mjuk att man tyckte sig vandra på en mossbädd när man satte foten derpå. Att en säng stod i alkoven kunde man nästan endast förmärka af dem sky af snöhvitt musslin, som omgaf densamma och som upptill sammanbhölls af en lkrona af elfenben, föreställande jasminqvisitar med blommor af perlemor. Derinne sitod också ett litet bord, betäckt med grönt sammet, hvarpå lågo nåora böcker vid fioten af ett krucifix; soffor och stolar voro klädda med blått sammet och framför en af de förra stod ett litet bord af rosentröä, hvarpå man såg en rikt förgylld tåservis för två personer. I de bäda hörnen af rummet som gränsade till kabinettet, stodo tvenne höga alabasterxandelabrar. Men det vackraste af allt i letta förtjusande rum var kanhända ett par små mörkröda tofflor, fodrade med hvitt silen, knappast sex tum långa, som stodo i ilkoven och stucko fram under de förut omalade sänggardinerna. (Forts. följer.)