Aftonbladet – 12 april 1865, sida 2

Jas SNåväl, hvita eller svarta, så måste de alla fall afskedas i morgon. Men tror du verkligen...24 Ja, jag tror att det ej kan undvikas Hör mig, Amalia; dina tjenare böra älskö dig mycket, ty du är god, rik och Irikostig, Men under nuvarande omständigheter kan ett enda ord, en enda tillrättavisnipg göra en tjenare till en mäktig fiende. Angifvel ser mottagas dagligen och stundligen och på en enda nidings ord falla de ädlaste hut: vuden. Bland de lägre klasserna utgöra dock mulatterna ett bestämdt undantag, ty den blandade rasen har en afgjord böjelse att höja och förädla sig och äro nästan alla Rosas afsvurna fiender, ty de veta att unitarierna utgöra den upplysta och bildade aristokra. tien, hvilken de alltid tagit till -mön ster. Godt; jag skall afskeda dem i mor on. För Eduardos säkerhet, för min och din egen är det alldeles nödvändigt att göra det. Du kan ej ångra den gästfrihet du skänkt en olycklig, men... Oh, Daniel, tala ej derom! Mitt hus och allt hvad jag eger står till ditt förfogande, Du kan icke ångra detta, sade han, men vi böra dock tillse att ej just denna din uppoffring gifver tyrannerna vapen i händerna. Dertör skall Eduardo också icke qvarstanna här längre än läkaren oeftergifigt fordrar; två eller högst tre dasar. Så kort! Åh, det är icke möjligt att så snart flytta honom; han är kanske farligt sårad. Jag är ju ensam i verlden och behölver ej göra någon räkenskap för mina handlingar; jag bor aflägset och emottager sällan några Besök, och i rummen på andra sidan om gården kan Eduardo få en beqväm bostad, helt och hållet afskild från det öfriga huset. STack, tack, Amalia! Jag vet väl att min moders ädla blod rinner i dina ådror; men