Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

Detta är min kusin?, sade Daniel, den vackra enkan, som jag beskrifvit för dig och som sedan fyra måniuder bebor deta landställe. Jag hoppas du ej är missnöjd med den vårdarinna jag skaffat dig.? Eduardo smålog matt. ?Men?, utbrast han, ?det är ju en grynahet att inveckla denna arma qvinna i mitt olycksöde !? Henne?? ?Ja, henne. Rosas räknar lika många spioner som anhängare. I morgon skall han veta hvar jag betinner mig, och då — ve henne ! ?Det få vi se7, sade Daniel. Jag är just i mitt element när jag räkar på sådana här svårigheter. Och, om du, i stället för att skrifva till mig, talt vid mig om din tillamnade flykt, är det troligt att du sluppit undan hvarje skråma i den här affären.? Amalia äterkom nu bärande på en porslinsbricka en kristallbägare, till brädden fylld af sockradt vin från Burdeos. ?Sköna kusin?, sade Daniel, gudarne skulle säkert afskeda Hebe, och bedja dig intaga hennes plats om de såge dig rom jag nu ser dig. Drick, Eduardo; detskall göra dig godt.? Och medan Daniel upplyfte vännens hufs vud och förde bägaren till hans läppar, betraktade Amalia honora tillräckligt uppmårksamt för att förvissa sig att han var en ung man med ädla och fina drag. Hon fann äfven att hon aldrig sett, icke ens tänkt sig tvenne personer af det utseende som dessa bådas — öfverhöljda af dam och blod. Och, nu?, sade Daniel, återlemn. nde bäs EN Säg mig, är den gamle Pedro hemmz22? a. Gå då och väck upp honom, Amalia, och bed honom komma hit.? (Forte.)