Aftonbladet – 11 april 1865, sida 2

den, att de göra det i sorg och hon i glädje.? Eduardo ämnade svara, men Daniel lade hastigt handen på hans mun. Tyst, sade han, jag hör något buller.4 Daniel hade ej bedragit sig; snart hördes tydligt slagen af hästhofvar mot marken och ljudet af menniskoröster närmade sig de båda vännernas gömställe. ?Hör på?, yttrade en stämma på tio eller tolf stegs afstånd från de båda vännerna, vi skola draga eld och tända en cigarr, så kunna vi se att räkna; jag har ej lust att gå ända till la Boca; jag ämnar vända om hem.? Må göra?, svarade en annan stämma och två ryttare stego af sina hästar, slamrande med sina långa sablar. De ledde hästarne vid tygeln och kommo att sätta sig vid kanten auf sandgropen knappt fyra steg från Daniel och hans vän. Den ene ryttaren framtog en cigarrett, tände den och sade: ?Gif hit sedlarne, en i sender.? Den andre tog af sig hatten, framtog derur en rulle banknoter och räckte dem en och en till sin följeslagare. Denne höll sin brinnande cigarr nära till sedeln och läste vid skenet deraf dess nummer. ?Hundrade!? sade den som framtagit bankuoterna och som närmat sig sin följeslagare för att på samma gång kunna förvissa sig om värdet. ?Hundrade!? utropade mannen med cisarren och utblåste ett tjockt rökmoln. Samma förfarande som vid den första panknoten upprepades med 30 andra af amma valör. Sedan de båda männen deat summan, hvaraf således på hvarderas ott kom 1500 pesos, sade den som tändt igarren : ?Jag trodde ändå att det skulle vara