Aftonbladet – 10 april 1865, sida 3

Lt 5 ij gasinet 1 Stockholm en summa af 4000 rår så. som hyreshjelp under ett års tid, remitterades äfven till beredningsutskottet. Uppå hemställan af hr v. Francken skulle be redningsutskottet erhålla uppdrag, att taga reda på hvad den nedsatta komiten för eld. knings) väsendets ordnande i denna fråga vidgjort. Fullmäktige åtskildes härefter kl. oxkring 10 på aftonen. Krigsbefålets sammanträde den 6 April. Vid föredragning af revisionsafdelningens utTlåtande af den 15 Mars angående förhöjd pension åt öfverstlöjtnant Törnebladh, och i hvilket utlåtande redogöres för den historiska gången af krigsbetälets pensioneringsväsende under Ignevarande århundrade, hemställde afdelningen. att hr Törnebladh, som erhöll en svår blessyr uti affären vid Wörå i Finland den 13 September 1868 och oaktadt i toljd deraf undergången svår operation, icke tvekade att deltaga i fälttåget i Tyskland, och som alltjemt lidit af samma blessyr, måtte erhålla en förhöjning i sin pension af 112 rdr 50 öre rmt. Hr generalmajoren och ordf. fäste uppmärksamheten derpå, alt hr Törnebladh tvenne gånger hos K. M:t anhållit om pensionsförhöjning men fått afslag såsom dertill oberättigad, hvadan, om krigsbefälet nu sadant bifölle, detta bifall måste K. M:ts pröfning underställas. Generalmajoren frih. Leuhusen hyste på grund af ömmande omständigheter den ötvertygelse. att, derest hr Törnebladhs vädjande blefve med välvilja af krigsbelälet upptaget, detsamma äfven skulle finna skäl tillägga honom det i 54 bestämdas högre beloppet 225 rdr, hvadan genefalmioren hemställde om proposition å bifall närtill. Öiverste Wijkander, som fann frågan i principielt hänseende vara af vigt, betviflade ej att den ifrågaställda förhöjningen vore at verkligt behof påkallad; men i formelt hänseende fann tal. i likhet med ordf. hinder möta för pensionsförhöjnmgens beviljande. Om nemligen krigsbefälet vore förpligtadt att fästa afseende å 1833 års beslut, hvarigenom hr Törnebladh uteslutits från perslonsförhöjving. för blessyr, ansåg ötversten krigsbefälet icke heller ega att meddela en sådan pensionsförhöjning i form af gratifikation eller på fund al ömmande omständigheter, helst bensionskassan sjelf vore i den ställning, att w0n städse vore i behof af understöd från rikets ständers sida. Pa framställd proposition om bifall till revisionsafdelningens hemställan oförändrad, svårades med öfvervägande nej, hvaremot densamma med det af frih. Leuhusen gjorda tillägg blet med öfvervägande ja besvarad ; vilket beslut skulle K. M:ts pröfning underställas. Derefter föredrogs beredningsafdelningens utlåtandei anledning af kapten Tolls motion om det tillägg i pensionskassans reglemente, att afskedade militärer, som under tjenstetiden innehaft lön på stat såsom officerare samt vore delegare i armåns pensionskassa, måtte medgitvas rättighet att, derest de sådant önskade, förena befälets och armens fullmäktiges sammanträden. sig om utväljande af särskildt ombud vid krigsMed anledning häraf anförde afdelningen att då afskedade militärer icke i fråga om pensionsväsendet kunde ega annat anspråk än att behörigen utbekomma dem tillförsäkrade pensioner, i hvilket afseende de hade i samma kassäs direk. tion minst en representant, som deras rätt bevakade, hvartill komme att krigsbefälet och armens fullmäktige, på det sätt denna kassas öfverstyrelse nu vore sammansatt, kunde anses minst lika iutresserade. för pensionstagares räv och bästa som de, hvilka redan erhållit afsked. afdelningen alltså icke kundeå det i motionen framställda förslag tillstyrka bifall. Kapten Toll atgaf ett skriftligt, protokollet bilagdt yttrande, hvaruti han på anförda skäl yrkade återremiss af betänkandet, Ryttmästaren Lagerhjelm var öfvertygad aft om hr Toll i sin motion användt samma motivering som i det nu afgifna skriftliga anförandet, skulle älven flera nu gjorda uttalanden bi. fvit af afdelningen till bemötande upptagne. Talaren ansåg alltså ingalunda lämpligt att i öfverstyrelsen för armens pensionskassa lemna tillträde åt pensionerade -delegare i kas an; Om man nemligen irån längre tid tillbaka följde förhandlingarne hos krigsbefälet och armens fullmäktige, skulle man finna, att dervid alltid varit i fråga, huru vida pensionerna borde förhöjas eller tillgångarne för en framtid sparas; och i detta hänseende skulle möjligen kunna befaras, att de afskedades intressen komme-i strid medide tjenandes äfvensom med kassans fördelar. Men detta vore nå gonting helt annat än att bestrida de pensionerades egenskap af delegare i kassan. Ifråga om kassans öfverlemnande kunde deremot pensionärerna, till följd af deras delaktighet, möjligen anses böra ega rösträtt. Kapten Toll erinrade om att han endast yrkat rättighet för pensionerade officerare att bland sig utse ett ombud för att i berörda sammanträden deltaga. Öfverste Wijkander fäste uppmärksamhet på ännu ett argument för bifall till atdelningens betänkande, nemligen nödvändigheten. Om nemligen krigsbefälet och armens fullmäktige, som redan vore, i förhållande till sitt verksamhetsområde. alltför storartad och derjemte i militäriskt nseende ömtålig institution, skulle komma att rstärkas med representanter för de pensionerale delegarne, blefve deraf en nödvändig följd att n dyhk representationsrätt tillerkändes äfven lelegarne i de tre lägsta pensionsklasserna ; hvilset åter hitintills aldrig varit ifrågasatt och sannolikt ick: heller någonsin skulle komma att biallas. Yrkade bifall till afdelningens betänkanle, som vid framställd proposition äfven bifölls. Tvenne skrifvelser från direktionen öfver arnåns pensionskassa, med dels pensionsansökingar af kontrollören D. F. Westman och kamnarherren A. F. Liljenstolpe, dels ansökningar om löneförhöjning eller pension af vaktmästarne vid pensionskassan, remitterades till revisionsatlelningen. Öfverste Muncks hemställan om tryckning af venne revisionsberättelser blef af Kkrigsbefälet uslagen. Angående bestämmandet af dag för OREEE. ling rörande beredningsafdelningens betänkande anledning af K. M:ts proposition om pensionssendets ordnande, yrkade öfversten frih. Klincwström uppskof till onsdagen eller torsdagen i öljande vecka. Generalmajoren frih. Lewhusen framhöll angeägenheten för ledamöterna att i anseende till le snart börjande vapenöfningarne skyndsamt tervända till sina regementen, och föreslog månlagen den 10 April. Öfverste Nuuckhoff instämde med frih. Leumusen, och kapt. frih. K. E. Leijonhufvud åver ned frih. Klineckowström, äfvensom majoren frih. Fock; och segrade den meningen att diskussioren skulle utsättas till den 10 April. EKONOMISKT.