Aftonbladet – 10 april 1865, sida 2

Öfverste Lynch hann blott draga en af sina pistoler ur bältet, men innan han gifvit eld, störtade han till marken under ha starnes hofvar. Oliden och Maisson aflossade hvar och en ett skott, men föllo, äfven de, inom ett ögonblick. Riglos sårade med sin dolk en af hästarne midt i bröstet, så att djuret, ursinnigt och blödande, stegrade sig och föll med sin ryttare öfver angriparen. Ryttaren reste sig genast och stötte sin långa knif tre gånger i bröstet på Riglos, som sålunda blef det första offret i denna olika strid. De öfriga, bedöfvade af fallet, blödande och halft besinningslösa, kände inom några sekunder ett skarpt stål söka deras strupar, onder det en rå, befallande stämma uppmanade de gräsliga tmordenglarne att skona ingen. De förmådde icke afvärja vapnet; och snart förrann deras ädla blod i sanden. Under de: mördarne nedstego från sina hästar och började plundra de fallne, uppstod på hundra steg derifrån en ny, helt olika strid. I nattens mörker, der ingening med sökerhet förmådde urskiljas, kämpade Eduardo Belgrano med fyra mördare, vilka endast havs öfverlägsna skicklighet i randterandet af den långa värjan kunde för :n stund hålla honom från lifvet. I samma ögonblick som öfverfallet skedde ;ch endast en sekund innan öfverste Lynch astades till marken, gjorde Eduardo ett kickligt språng åt sidan, så att han genast efann sig på rytteriets flank, i stället för ramför detsamma. Sålunda undvek han nfal et, en plan som blixtsnabbt fallit hoom i tanken, och hade till och med tid ut draga sin värja, svepa kappan om sin enstra arm och i dubbla veck fasthålla en öfver bröstet, innan han blef upptäckt. orts)