Aftonbladet – 10 april 1865, sida 2

gripits af en förfärlig och obotlig själssjuk dom: fruktan för tyrannen, en sjukdom son förut utbrutit i England och Frankrike in nan den nådde Amerika. Efter afsättningar, arkebuseringar och lifs tids fängelse, följde nu de, så att säga offentliga mord, som utfördes af la Mashor ca ), denna klubb af banditer, för hvilker Cromwell och Murat skulle hafva fasat. Denna fruktan v:r ej heller helt och hål let bannlyst ur de sex flyktingarnes sinnen. der de under tystnad gingo utmed flodstran. den i riktning mot Barracas, och i afsigt at emigrera, en förbrytelse som, ifall den upp täcktes, omedelbart bestraffades med döden. Det torde nu vara tid att göra läsaren bekant med dessa flyktingars namn och stånd, helst en af dem kommer att spela en fram. stående roll i vår berättelse. Vägvisaren hette, som vi veta, Merlo, och rar en man ur folket, detta folk som förorödrar sig med civilisationen genom sin klädsel, med gauchon genom sin motvilja ör civilisationen och med pampas genom itt härdade lefnadssätt. Näst honom gick öfverste Francisco Lynch. apper krigare, högt bildad, nästan lärd och n af de vackraste karlar på sin tid, bredid den förut ofta nämnda ynglingen meo le sköna, svarta ögonen. Dennes namn var iduardo Belgrano; han härstammade frå. n stolt och ädel slägt och var egare til fantliga besittningar. Han var lika tappe: om varmhjer:ad, och hans af naturen rik: egåfvade själ hade tillegnat sig alla bildingens skatter. Efter dessa båda kommo Oliden, Rigloch Maisson, alla tre argentinska adelsmän. ) Mashorcaklubben stiftades af Rosas egentli gen för utförande af de förföljelser mot unitarierna som ej kunde komma under domstol.