Aftonbladet – 7 april 1865, sida 2

— Herligen af S:t Simon har nyligen aflidit i sitt 84:de år. Hun tillhörde en yngre gren af den berömda familjen, blef i sitt 15:de är frivilligt husar, kort derefter löjtnant. följde marskalx Ney till Spanien, tjentt konung Joseph under dennes korta regeringstid och sårades flera gånger i kriget med spaniorerna. Då Napoleon I afsattes, slöt sig S:t Simon genast till bourbonerna, som rikligen belönte hans tillgifvenhet. — År 1819 ärfde han efter en onkel den värdighet såsom grand af Spanien, hvilken under Filip V tilldelades den berömdaste bland hans förfäder, och samtidigt gjorde Ludvig XVII honom till markis och pair af Frankrike r 1820 sändes han såsom gesandt till Kö penhamn, och till trots af sin temligen ex centriska karakter beböll han denna plats tio år. Återkallad 1831 blef han tre å senare afsänd såsom generalguvernör till de franska besittningarne i Ostindien, der har qvarstannade i sex år. Är 1848 afske dades han af den provisoriska regeringer från sina militäriska befattningar; men åter gick efter statskuppen i aktiv tjenst, blef senator och fick storkors af hederlegionen. I senaten har han talat endast några få gån. ger. Företrädesvis har hans namn blifvit bekant derigenom, att de: var han som först utgaf de berömda memoirer, som anses förfottade af den 1755 aflidne hertigen af S:t Simon, hvilka enligt dennes testamente först 50 år derefter skulle utgilvas. Den gamle hertigen hade efter regentens död dragit sig tillbaka till sina gods och skref der sina memoirer, hvilka gifva en så öfverskådlig bild af Ludvig XIV:s hof och regenskapet. Efter hans död fordrade regeringen alla hans papper, deribland de ätta stora foliobanden memoirer, skrifna med hans egen hand. Några fragmenter af dem utgåfvos 1788 och 1790 af abbå Soularie, men först 1829 utlemnades alla memoirerna till den vu aflidne hertigen, hvars eganderätt till dem erkändes af domstolarne, hvarefter de utkomma i 20 oktavband hos tirman Hachette komp.