Aftonbladet – 6 april 1865, sida 2

det; jag gick efter honom och med honor :Ji den tanken... men jag kom mig inte fö; förrän han i sitt elände sjelf klef miste.. Min skuld är kanske lika stor, ty jag gjord ju intet för att hjelpa honom. Men det ä kanske något mindre, än att ha gjort det och inte en suck, inte ett ryckande, inna det var allt öfver, så att det gick lät fö honom. Helsa henne nu, att han, han ficl det bättre, än... än en annan får det. Hon är inte så skygg för ett tala om dig nu längre, Gunerns! Det skall göra hennc godt, att få detta ifrån mig. Jag förstod väl, då hon inte ville se mig vid tinget, sade fången, Satt hon hade stor afsky för mig. Det var ock möjligt, att det hade plågat mig, så mycket som henne, fast på milt sätt. Jag har haft stort, stort att tacka henne för, Carl-Johan! Men jag har också stort gett ut för hennes skull. Och nu — nu är det allt mylladt och förgånget!... Hon har haft så djupt medlidande för dig, det kan du tänka! Men, ser du, det var henne närmare, i det första att bli förstenad af det, som hon sporde. Hon var väl närmare att känna fasan för brottet flyttas öfver på den brottslige; men inte nu längre... inte nu längre.4 Tror du, att hon kan i sitt hjerta ge mig till, innan hon får höra att jag är borta? Vägen skulle då bli lättare att vandra för mig, tycker jag. Jag tror det — jag tror det helt visst! sade oroligt Carl-Johan. Skulle du... skulle du kunna — framdeles någon gång se henne, tror du?4 FramdelesX, sade Gunerus, framdeles är snart öfver för mig. 4Inte så snart, att inte hon kan hinna det! Jag tänker att hon skulle vilja det, gansk : snart, om du ville. GernaX, sade han, Xgerna, gerna såg jag Margreta en gång till. Säg henne, att jag land de osynliga vilddjurena här har blifrit tam och är inte svår att umgås med nu. lag har så mycket att tacka henne för;!: