Aftonbladet – 6 april 1865, sida 2

Ifläckad af blod. Då den glade, skuldfri kamraten såg detta, störtade tårarne hejd löst utför hans kinder. ?Du gråter, Carl-Johan!? sade Gunerus ?Det finnes då en menniska, som har tåra för en missdådare?? Åh, Gunerus! Du kan inte tro, hurt jag har känt det med dig!? ängen pekade på sängbritsen, det enda. hvarpå han kunde bjuda den besökande taga plats. Du kan tro, jag är så ovan att höra sådant.? ?Jag skall helsa dig?, började OCarlJohan, torkande sig i ögonen, och försökte tala lugnt. Jag skell helsa dig från far och från Erik och från — och från oss alla der hemma! — De helsade dig; och hade inte far varit krasslig, så hade han blifvit med mig.? ?Tack?, sade fången, och tunga, heta Sroppar föllo för första gängen ned på hans ind. ?Gunerus , återiog Carl-Johan. Jag skulle visst aldrig känt igen dig!? Mitt lif här har varit kamp och smärta. Jag må väl inge dig fasa nu. 7Nej, nej!? sade den stackars gossen. Nej, inte så, Gunerus! .. Men jag skulle så gerna annars vilja friköpa dig från detta.? ?Mitt lit blefve då ett blödande lif. Jag längtar också tili.. till dem, som jag är skyldig mest deruppe. Tror du, att en sådan som jag för rätt på dem? Ibland, ser du, ibland — ibland är jag rädd att jag inte gör det.? Tro, att du gör det, du! De söka nog upp dig, såsom andra göra. Men hon derhemma hos dig, Carl-Johan! hon har inte velat göra det, och jag undrar ej på det. Men säg henne, CarlJohan, att den qvällen... jag menar inte den sista — den skall jag dela endast med mig sjelf — nej, den qvällen, den för mera än ett år sedan — det är väl så? — den skall lu säga att jag icke bestal henne på så, om hon tänker. Jag hade tänkt att göra!.