Aftonbladet – 5 april 1865, sida 4

Rättegångsoch Pelissaker. Gatuoväsendet. Bland de personer som i häkte inmanades i följd af gatuoroligheterna söndagen den 5 Mars, betann sig äfven porträttmålaren Carl Gustaf Sjödin, angifven att ha tagit en verksam del deri. Enligt hvad de till rådhusrätten inkomna remisshandlingarne från poliskammaren innehålla, skulle Sjödin nämnde afton hafva uppträdt såsom uppviglare och anförare för åtskilliga larmande folkhopar, som störde lugnet inom hufvudstaden, och särskildt på Drottninggatan utanför polismästa ren Wallenbergs bostad uppmanat folket att hurra och fällt hotande uttryck mot polismästaren. Målet har förevarit ett par gånger och sednast i dag, och ha de förut afhörda vittnena, poliskommissarien Lindgren och fyra poliskonstaplar, hufvudsakligen berättat, att Sjödin utanför polismästaren Wallenbergs bostad svängt hatten och hurrat samt bland annat yttrat: Ar här fläskhandel, så är det bäst att leverera ut grisen, så skall han blifva expedierad, åt hvilket mustiga gitrande folkhopen skränat; vidare skulle Sjödin ha bemött poliskonstapeln Janssons tillsägelse till honom att aflägsna sig, med fräckhet och förklarat. då han visade sitt tjenstetecken, att han icke brydde sig om några bleckplåtar; tilläggande, att han icke tillräknade konstaplarne de begångna maktmissbruken. emedan de endast voro blinda verktyg; men kommer den der djefvulen ned deruppe, då är det tid att handla och då är han min man. Ytterligare skulle han i spetsen för en larmande folkhop tågat upp åt Brunkebergstorg från Drottninggatan, ropande: Letve S:t Olafsorden !? Slutligen skulle han ätven visat sig bland folkhoparne å Gustaf Adolfs torg, hvarest han yttrat åt polismästaren, som passerade förbi: Se menniskan?, och vändande sig till den omkringstående folkhopen tillagt: Här kan verkligen skrittens ord tillämpas: Se menniskan!? Tillsagd af polismästaren att aflägsna sig. hade han svarat, att det var så trångt. att han icke kunde gå fram. men att han gerna skulle be fifva sig af om poalismästaren ville rödja väg för onom. Denna begäran uppfylldes också, hvarefter Sjödin. tagande åtskilliga krokvägar och på något afstånd följd af en poliskonstapel, begaf sig hem. Sjödin bestred icke att han deltagit i hurrningarne, men nekade att hafva uppträdt såsom någon slags anstiftare eller anförare. Han hade den ifrågavarande aftonen varit stadd på hemväg från en bekant samt befunnit sig i något upprymd sinnesstämning, hvarför han stannat en stund i folkhopen och skämtat något. Han vidgick nu med frimodighet det opassande deri och sökte icke på något sätt förringa sitt fel; men önskade att hans uppförande icke skulle uttydas värre hvarken af vittnena eller domstolen än det förtjenade. Angående Sjödins antecedentia kunna vi nämna, att han bland annat, hvarmed han sysselsatt sig, äfren på sednare tiden