ser i en oförmodad majoritet, medförde parlamentets upplösning. Vid de en månad derefter försiggångna allmänna valen förlorade Cobden samt hans båda vänner, Bright och Milner-Gibson, sina platser i parlamentet, dit de sedermera återinträdde först genom partiella val. Cobdens inflytande har äfven sedermera icke sällan lidit af hans absoluta fredsifrande; men oaktadt han icke kunnat få allmänna meningen att följa sig i denna riktning, har han likväl ofta, då han från sin ståndpunkt granskat och bedömt regeringens politik och handlingssätt, icke sällan på ett skoningslöst sätt blottat dess svagheter och lumpenhet, såsom händelsen sednast var under debatterna för några dagar sedan om Englands politik i förhållande till Förenta Staterna under det derstädes pågående inbördeskriget. Till den seger som frihandelsiderna vunno genom det franskt-engelska handelsfördragets afslutande — den första svårare stöten för det fastrotade franska prohibitivsystemet — bidrog Cobden i ganska hög grad; ty det var han som underhandlade i ämnet med franska regeringen och med kejsar Napoleon personligen. Otvifvelaktigt är det i frihand elsidernas tjenst, som Cobden skördat sin största ära, och det är genom sin verksamhet för deras framgång, som han gagnat sitt land och menskligheten mer måhända än någon annan statsman eller politisk personlighet i våra dagar.