MR karln derborta, som hon har tjenat ihop med, litet stadigare att ty sig till.? Härvid tog Erik mod till sig och steg fram, tvinnade på sin mössa och skulle tala; men fick dock ej upp målföret, innan domarn frågade: Det är ju du, som tjenat i nedre Prestsäter?? Ja, jag gick väl och slarfvade der i många är! Nå! då känner du väl till Fribergs uppförande. Tror du att han tog lifvet af den der qvinnan, för att dess säkrare vinna henne, som skall bli din hustru? Nej men, jag det tror! — Han ville Abla slättes ingenting. Utan han tog lifvet af sin egen fästeqvinna, för det att han skämdes för henne och iör barnet, som hon gick omkring i gårdarne och visade, och för dem, hela byket, det var saken! — För han hade ett så svårt retligt sinnelag, det vet vi allihop.? ?Vet du då också intet annat om honom, som kan ge upplysning i saken? Gaf han lig aldrig skäl att misstänka honom för utt rufva på något ondt? Om din egen fästeqvinna skulle haft ett tycke för honom, så torde du närmare än andra känna hans ! vandel. Det är nödvändigt för hans eget bästa örstår du, att få full upplysning i saken. ?Nej, jag vet ingenting mer om honom... 1ej, Gud bevare mig! en vet för säkerhet ngenting här i verlden!4 sade Erik med närkbar förlägenhet. Nu började åter ett litet mummel bland ämnden, riksdagsman vred sig ängsligt på in bänk och Erik lät mössan med förubblad oro valsa mellan fingrarne. ?Något måste du veta, karl! det ser jag å dig?, återtog domarn. En sådan ärans ian som du, talar nog sanningen utan vi-— VN KO UT