få händer. Hans fader beröfvades den lilla jordlott, som han sjelf brukade, och Cobden säges ha varit nödsakad att vakta boskapen. I sin fattigdom lärde han sig afsky orättvisan, och rikedomen förändrade sedermera icke huns åsigter. I sin torftiga belägenhet lärde han icke något annat än läsa, skrifva och räkna. En slägting; som var bomullsfabrikant i London, öfverraskades emellertid af hans lifliga sinne, tog honom till sig och invigde honom i affärerna. Cobden trodde sig nu skyddad ot armod, men hans farbroders rörelse gick öfverända och han befann sig åter hjelplös. Drifven af en fast vilja, beslöt han då att sjelf bryta sig väg. Han begaf sig till Manchester, der man då för tiden tillverkade endast grofva bomullstyger, förvärfvade sig de stora industriidkarnes förtroende och anlade der en fabrik för tillverkning af fina bomullsväfnader, som snart täflade med de Londonska, hvilkas tillverkningkostnad var drygare och hvilka följaktligen höllos i högre pris. År 1835 var Cobden en förmögen man och kunde egna sig åt politiken. Han började sin offentliga bana med utgifningen, år 1836, af två strö:krifter: England, Irland och Amerika, samt Ryssland. I dessa skrifter uttalade Cobden de grundsatser, som det sedermera blef hans lifs uppgift att förfäkta, och dessa skrifter grundlade hans rykte, hvilket sederme:a til!växte då han i Manchester grundade en friskola för unga arbetare, under namn af Atheneum. Denna stad fick honom att tacka äfven för åtskilliga kommunala reformer, som han genomdref, och han blef efter någon tid president i handelskammaren derstädes; men han lemnade nu England och tillbragte två år på resor för att se och lära. Som han redan var förtrogen med Frankrike, Belgien, Schweiz och Förenta Staterna, genomströfvade han Egypten, Turkiet, Grekland och elutligen Tyskland, der åsynen af de feodala ruinerna befästade hos honom jemlikhetskänslan. Återkommen till Manchester framkallade han i handelskammaren de lifligaste debatter rörande spanmålslagarne, påyrkade handelns frihet och omvände alla sina medbröder till sin åsigt. Hela England kom i jäsning och millioner underskrifter gåfvo stöd åt Cobdens önskningar inför parlamentet, der de dock icke lyckades göra sig gällande. Det var då som frihandelskämparne gåfvo åt sin förening benämning Anticorn-law-league. Denna ryktbara liga, som under åtta års tid (1835—1846) upprörde England, sparade hvarken möda eller penningar för att genomdrifva sina ider. Millioner utgåfvos, möten föranstiltades, tidningar grundlades; det bildade sig ett formligt parti, ober.ende af de gamla tories osh whigs. Vald, år 1841, till ledamot af underhuset för köpingen Stockport, fick Cobden tillfälle att der utveckla sitt system och skjuta breche på protektionistpartiet, som mot honom vida mindre uppställde grundsatser än intressen. Ar 1843 anföll han sir Robert Pecl under en öfverläggning om nöden i fabrikedistrikterna, och gjorde honom ansvarig för lighet, påminde om sin sekreterares, Drummonds, mord, och anklagade sin motståndare att vilja hetsa mördare äfven på honom. Cobden försökte fåfängt att rättfärdiga sig; hans stämma förmådde icke göra sig hörd öfver aristokratiens skrär, och han såg sig nödsaka! att lemna parlamentet. Möten föranstaltades då i hela England för alt egna sin hyllning åt frihandelns oförskräckte försvarare: parlamentet öfvergick till hans åsigter, och slutlgen genomförde sir Robert Peel sjuf 1846 spanmälslagarnes upphiivande och gaf Cobden hela äran ul denna åtgärd. Cobden erhöll af sina med borgare 70,000 (1,260,000 rdr) såsom ersättning för sina uppoffringar; men han vägrade att mottaga en plats i whigministeren och anträdde ånyo sina1esor. Han lärer under dessa resor äfven ha besökt Sverge. För öfrigt genomreste han Frankrike, Italien, Tyskland och Ryssland och rönte öfverallt mycken uppmärksamhet. Under hans frå varo invaldes han ånyo (1847) i parlamentet, der i. n fortfarande k mpade för förverkligsndet af sina ideer. förenade sig m d den Russellske ministeren för att genomdrifva navigationslagarnes afskaffande och kämpade tör ötrigt för reformer i alla rik uingar. The Anicorn-law-league, som hade uppnått sitt mål, clerträddes af the Financial reform Åssociation. Vid fredskongresserna i Paris 1849 och i Frenkfurt 1850 satte sn allmänna opinionen 1 liflig sp nning och det lyckades honom alt lör någon kort tid bri: ga på fullt allvar på dagordningen dessa vackra ideer om en allmän tred, hvilka snart skulle få en så grym demeuti. Han lyckades till och med bibringa lord Palmerston sina åsiv-. ter om skapandet af en internationel skiljedomstol; men han skilde sig från honom 1850 i grekiska frågan. Ifrig anhängare af den engelska saken, motsatte han sig af alla krafter det ryska lånet 1849, och han var en bland dem som varmast välkomnade Kossuth vid hans ankomst till England. Oaktadt Cobden var anhängare al den engelsk-franska ulliansen, gjorde han likväl, folkets lidanden. Ministern svarade med lifOd AM AMA Fr HH vt Lt rr FJ KE KR ör ät TR RR OA BJ FA OT KR dr strid mot nationalkänslan, under Krimkriset sådana ansträngningar i fredens intresse, utt han derigenom mycket skadade sin po-Ib oularitet.. Den 4 Mars 1857 gaf han ettsj rytt bevis på sin fred-kärlek genom denlle not palmerstoneka ministören riktade mo: ionen i afscerce på ledningen af de kineu iska angelägenheterna. Denna motion, som ammanvförde alla oppositionens olika nyan-! ei arln derborla, som hon har tjenat ihop d ed, litet stadigare att ty sig till.? sn Härvid tan fl Vt 204 FO