embetet hade handelskollegium upplyst, att till nu instundande första Oktober 3 minuthandelsrättigheter med och 40 utskänkningsrättigheter af bränvin upphörde, så att vid nämnde tid, med iakttagande af hvad öfverståthållareembetet föreskrifvit, eller att antalet rättigheter för minuthandel med bränvin tillsvidare borde hållas vid 40, och utskänkning deraf vid 450, 3 af det förra och 20 af det senare slaget funnos till föriljning lediga. Talaren motsatte sig denna ifrågasatta anordning och yrkade, enär en dylik nedsättning i krogarnes antal i hans tanke vore alltför obetydlig, för att något ändamål dermed kunde vinnas, att af de den 1 Oktober lediga rättigheterna ingen enda måtte bortauktioneras. Hvad staden härigenom förlorade i inkomster, kunde hjelpas derigenom, att vederbörande taxeringskomitter högre beskattade dem som på grund af burskap idkade utskänkning, och hvilka nu voro obetydligt beskattade i jemförelse med alla dem, som å auktion inropat sina rättigheter — ett förhållande som vore högst obilligt, enligt talarens tanke. De bursraps egandes skatt kunde åtminstone höjas till et minsta belopp eller 2000 kannor, hvartill tighet blifvit utaktionerad. Talaren ingick efter i en skarp granskning af handelsoch ekonomikollegii förfarande i fraga om bränvinsutskänkningsrättigheterna, upplysande, att de kategorier, under hvilka sådana innehades, voro: i:o på grund af burskap, 2:0 på grund af rätvighet, upplåten på viss tid och 3:o genom bortauktionering. Hvad den nämnda andra kategoien anginge, hade kollegium låtit komma sig till last, att vid utgången al den tid, på hvilken rättigheterna varit innehafvarne förlänade, förfaitningsvidrigt hafva förfarit, i så måtto, att kollegium icke vederbörligen bortauktionerat de ledigblifna rättigheterna, utan ytterligare förlänat dem åt innehafvarne på vissa är. Detta kunde icke förklaras på annat sätt, än genom en grof blunder af kollegium. Man hviskade visserligen om säregna motiver härtill, men tal. ville icke tro derpå. Denna blunder hade under 10 är, om man beräknade antalet af dylika rättigheter till 300, som bort skatta allra minst 1200 kannor mer än de gjort, å 40 öre pr kanna, kostat staden 12 million. Talaren hade hört sägas, att det icke heller skulle vara så helt med de rättigheter, som innehades på grund af burskap, men han kunde icke förmoda, att kollegium ökat sitt syndaregister genom eluderande af författningarne äfven 1 detta hänseende. Tal. slutade sitt anförande, som åhördes med största uppmärksamhet, med den hemställan, att fulläktige måtte besluta: 1:o att i skrifvelse till handelskollegium förklara det fullmäktige anse, att alla minuthandelsoch utskänkningsrättigheter, som till den 1 Oktober varda uppsagde, törverkade eller upplupna, böra indragas, äfvensom att fullmäktige icke finna några andra föreskrifter, än ce nu gällande, i afseende å hvilken trakt af staden hvarje ställe för bränvinsförsäljning må finnas, vara erforderliga; samt 2:0 att fullmäktige genom en särskild komitå ville låta utreda, dels huruvida samtliga de 185 af handelskollegium uppgifna innehafvarne af burskapsbref, verkligen äro sådana, som 7i gällande Lränvinstillverkningsförordning afser, dels huruvida och på hvad grund de i beredningsutskottets betänkande n:r 24 förinnevarande år upptagna 232 personer erhållit utskänkningsrättighet: samt att denna komit dessutom måtte erhålla uppdrag att uppgöra förslag till ett ändamålsenligt ordnande af krogväsendet och bränvinsutskänkningen i hufvudstaden. Hr Billbergh talade i varma ordalag, om frågans vigt, anmärkande att det vore stadsfullmäkvige föga värdigt att tänka på en förlorad inkomst, då det gällde en så djupt i samhället ingripande angelägenhet. De syndpengar, som vunnos på krogarne, fick man mångdubbelt betala igen i skad fång-, sjukoch fattigvårdskostnad. Man arbetade på arbetsklassens upplysning och bildning, och det vore en sanning, att man gätt framåt äfven härutinnan, men hvilken beklaglig jemförelse vore man icke i tillfälle att häri hufvudstaden göra med afseende på institutioner för den allmänna upplysningen och sådana, som motverkade denna. Under det hufvudstaden hade 8 å 10 kyrkor, 8 å 10 folkskolor och några få teatrar, hade en 500 krogar, och i tillvaron af dessa sednare finge man söka orsaken till fåtaligheten af de för Erkänd man, att samhället härutinnan vore sjukt, så måste man bota det onda, och talaren nedlade sin protest mot allt stillastående i att reformera krogväsendet. Hade man ingenting att vänta af handelskollevium, så borde stadsfullmäktige, såvidi på dem berodde, sjelfva taga saken om hand. alaren, som ansåg ett antal af å 200 krogar framdeles vara fullt — tillräckligt för hufvudstadens — befolkning, slutade sitt anförande med att påyrka. det stadsfullmäktige måtte besluta, att alla minuthandelsoch utskänkningsrättgheter, som ovlefvo lediga den 1 instundande Oktober, skulle upphöra, utskänkning af bränvin under sönoch helgdagar förbjudas, I:ksom x landet, der detta med få undantag nu vore allmän lag, samt att, vid utskänkning af bränvin, till biträden icke finge användas ogifta qvinnor eller barn. Tal. motiverade vet första af de tvenne sednaste yrkandena med att uppdraga en skildring af följdena utaf arbetarens vistelse på krogarne sönoch helgdagsaftnarne, och häntydde, med afseende på sitt sista yrkande. på den moraliska förnedring samt det elände, hvartill de unga qvinnor. som biträdde vid utskänkningen, måste blifva vittne. Hr K. J. Berg erhöll härefter ordet och utvecklade i ett längre föredrag nödvändigheten af att omorganisera krogväsendet i hufvudstaden. Mycket hade på sista tiden blifvit gjordt för den arbetande klassens upplysning genom skolor och uppmuntrande till sparsamhet genom sparbanker 0. S. v., men den som haft att göra med hufvudstadens fattigvård, visste allrabäst huru allt detta goda motverkades och hämmades genom bränvinssupandet och kroglifvet, och så länge arbetaren egde så många frestelser att nedlägga behållningen af sitt arbete på krogdisken i stället för i sparbanker, vore det fåfängt att tänka på något verkligt gagnande ordnande af fattigvården. Huru en organisation i förevarande fråga på lämpligaste sätt skulie kunna åvägabringas, vore emellertid ett svårlöst problem, och talaren framhöll flera af svårigheterna härvid. En indragning af krogarnes antal ansåg talaren icke tillfyllestgörande; fastmer skulle det verka välgörande, om de nuvarande unkna och oträfliga kroghålorna förvandlades till stora och rymliga lokaler, der maten betraktades icke såsom tilltugg till bränvinet, utan blefve hufvudsak. G.nge man vid den åsyftade reformen emellertid alltför brådstörtande tillväga, skulle de åtgärder, som vidtagas, blifva uttydda som ingrepp, och svårigheter möta vid verkställigheten. Bäst vore om man kunde komma derhän, att få utskänkningen öfvertagen af ett bolag, som mindre afsåge egen vinst än allmän nytta; men tidpunkten härför syntes vara aflägsen. En föregående talare hade föreslagit nedsättande af en komite, för att undersöka lagligheten af vissa handelskollegii åtgöranden med hänseende till denna sak; men hr Berg önskade, att denna komitås verksamhet måtte utsträckas derhän, att åt denna komit uppdroges att uppgöra någon plan, efter hvilken indragningen af krogrättigheterna småningom systematiskt kunde ega rum och en reorganisation af kroglifvet framdeles beredas, derigenom att de inhemtade kännedom om alla förhållanden, som stodo i sammanhang härmed, och uppgjorde förslag till alla de förberedande atgärder, som för ändamålets vinnande borde dtagas. hvarjemte fullmäktige öfverlemnade åt fverståthållareembetet att tillsvidare bereda den minskning i krogarnes antal, som för närvarande kunde ske. Hr Carlsson medgaf att ämnet var behjertansdt; men uttalade den åsigt att en omorgania Aa på RESA