NORGE. Då förliden onsdag ett bantåg, bestående af 30 vagnar, lastade med trävaror från Eidsvold, ankom till stationen vid Kristiania, kunde farten icke tillräckligt hejdas, hvaraf följden blef att tåget vid slutet af skengången sprängde den derstädes uppförda sex alnar tjocka stenmuren. Lokomotivet jemte tendern skadades, och de sex första vagnarne krossades. Lokomotivföraren lyckades hoppa af strax före sammanstötningen, och blef ej skadad, icke heller någon annan person fastän bjelkarne på ett par vagnar vid sammanstötningen slungades vidt omkring. I Kristiania arbetarsamfund höll Eilert Sundt förliden söndag ett föredrag om plägsederna vid bröllopen i Bergens stift. Han omtalte dervid en ungkarl från Söndmöre som hade firat sitt bröllop — utan brud, alltså ett 8. k. penningbröllop. Denne man hade i sin ungdom varit en glad fyr och deltagit i en mängd bröllop, då han alltid i skålpengar gifvit från och med 2 till 6 rdr. Han hade noga bibehållit i minnet, till hvilka han gifvit dessa pengar, och hoppades ständigt att få dem tillbaka då han sjelf gifte sig. Emellertid blef han alltjemt ungkarl, och upptäckte omsider att han var för gammal att gifta sig. För att dock få silt åter, inbjöd han köksmästare, spelmän, gossar och flickor och firade då det omtalta bröllopet. När brudgröten? kom fram höll köksmästarn det sedvanliga talet, hvarefter brudgummen fick sina skälpengar. Ettannat bröllop skildrar Sundt sälunda. En karl på 21 å 22 år skulle fira sitt bröllop. Brudens fader reste omkring och inbjöd först sina slägtingar, dernäst alla de, i hvars bröllop han tagit del och till hvilka han således lånt ut pengar i form af skålpengar. Han behöfde dervid icke visa undseende, ty seden hade varit sådan i måvga år. Men om han skulle inbjudit alla, hos hvilka han sjelf varit, så blef det dock alltför många. Bröllopet skulle kosta 320 rdr, och för att få den summan behöfdes blott ett visst antal. Han mönstrade då sina debitorer, och inbjöd först ?de osäkraste? — de öfriga sparade han på till den yngre dottrens bröllop inföll. Skäålpengarne uppgingo till 520rdr; men deraf fick brudparet blott 320 rdr — eller det belopp som brudens fader hade lofvat i hemgift, resten behöll han sjelf. — stället för att som förr i minnet bibehålla hvad hvar och en gifvit, har man nu infört den stora förbättringen, att ingen af gästerna skrifver upp de resp. gåfvornas belopp under det att bruden och brudgummen tacka. Medanledning af de förestående Storthingsvalen har redan inom olika trakter af landet en liflig diskussion börjat uppstå rörande kandidaternas mer eller mindre lämplighet. Sålunda föres i Mandals Amtstidning en skarp skriftvexling om Bergsagers återval, mot hvilket en insändare uppträder, förmenande att det skulle göra distriktet föga ära. Derpå har Bergsager svarat på vers och prosa, förmenande att den mot honom riktade artikeln är en usel andas förtviflade utbrott?. Mandals tidning anser Bergsager otjenlig såsom representant, erinrande om att han var en af de två som stodo allena i sista Storthinget om beslutet rörande krigsfrågan. För någon tid sedan meddelade vi ait ett större antal äldre och yngre norska officerare i anledning af en förestående utnämning af majorsposten i generalstaben uttalat sin opinion derom inorska Aftenbladet, och att denna åtgärd mycket illa upptagits af armtkommandot. Förstnämnde åtgärd, d. v. s. officerarnes befogenhet att opinera för en och mot en annan, utgör pu föremål för en liflig polemik i Aftenoch Morgenbladet. Deraf framgår att sistnämnde blad arbetar starkt för den person, mot hvars befordran till majorsplatsen e.t betydligt antal office. rare har uppträdt, i sammanhang hvarmed Aftenbladet er.nrar att för Morgenbladets kandidat ! ar ingen opinering från militärens sida egt rum, en omständighet, hverpå Mycken vigt lägges.