Årago mnmärker, att ångmaskinen skulle kunna betraktas såsom industriens största mästerverk, om man lyckades förekomma de explosioner af ångpannorna, som tyvärr, synnerligast i utlandet, ej sällan inträffa, och som nästan alltid åtföljes af förstörelse och död. De försigtighetsmått, som till förekommande af dessa olycksfall blifvit vidtagna, hafva utan tvifvel förminskat deras antal, men hafva icke förmått att göra dem omöjliga. Detta skall säkerligen icke heller lyckas, innan vetenskapen lärt känna alla de orsaker, hvilka dervid kunna vara verksamma. Att orsakerna till dessa olyckor äro flera, det synes med bestämdhet kunna slutas till af de olika omständigheter, under hvilka explosioner vid skilda tillfällen inträffat. Likaledes synes det vara afgjordt, att en successiv och långsam stegring af ämgans spänstighet, utöfver det maximum, som ångpannan ansetts kunna mostå, endast i få fall kan betraktas såsom den hufvudsakligen verkande orsaken till söndersprängningen. Vid en stor mängd explosioner har man iakttagit, att ångtrycket strax före olyckans inträffande varit betydligt lägre än under maskinens vanliga gång; många explosioner hafva egt rum, sedan maskinen kommit i hvila och elden blifvit förminskad eller till och med utsläckt. Enligt statistiska uppgifter från de länder, der ångexplosioner oftare inträffa, skola de ångmaskiner, som arbeta i fabriker eller i allmänhet äro stillastående, vara mera utsatta för dessa faror än de, som drifva lokomotiver och fartyg. Alla dessa biomständigheter förklaras i sina detaljer nästan fullständigt af Dufours iakttagelser. Man måste dertöre anse, att den af honom bevisade egenskapen hos vattnet, att under vissa förhållanden icke genast öfvergå i ångform, fastän temperaturen dertill är tillräckligt hög, är en af orsakerna till ångpannors explosion. Vi vilja såsom ytterligare bevis härpå blott anföra ett par exempel: I Maj månad 1856 inträffade i en fabrik 1 Gent en förfärlig explosion af en ångpanna. Olyckan egde rum på morgonen, strax efter sedan arbetarne voro återkomna till fabriken. Maskinen hade arbetat föregående dagen, men under natten stått stilla. Här inträffade således en explosion flera timmar efter, sedan eldningen under ångpannan hade upphört. I en fabrik i Lyon exploderade en ångpanna några ögonblick efter sedan en stor kran blifvit öppnad, hvarigenom ångan i stark stråle med stor hastighet utströmmade. Vid detta tillfälle inträffade således explosionen, sedan ånans spänstighet i pannan blifvit förminskad. åda dessa olycksfall äro utan tvifvel rena följder af den egenskap, som vattnet enligt Dufours experimenter ofta visar, då det genom nedsättning af trycket öfvergår i ånga. Vid det första af de nämnda fallen hade ångpannan småningom blifvit afkyld under natten; men det är tydligt, att den stora vattenmassan och den del af pannan, som berördes af denna, sänkt sin temperatur mindre ii de delar deraf, som endast fylldes af ånga. Ångtrycket hade således blifvit lägre än som svarade mot temperaturen hos vattenmassan, och detta osäkra jemnvigtsläge hade bibehållit ig under nattens lugn. Då vattenmassan vid arbetarnes återkomst af de i fabriken företagna arbeten och deraf förorsakade skakningar blifvit satt i någon rörelse, så uppgick en större del deraf plötsligt i ånga och förorsakade explosionen. Hvad det andra af de anförda fallen beträffar, så är det lätt att inse, att det genom ångans starka utströmning minskade trycket i pannan här direkt förorsakade vattenmassans plötshga öfvergång i ånga. Dufours undersökningar visa, att ängexplosioner af detta slag för framtiden lätt kunna förekommas. Man behöfver nemligen endast utveckla en högst ringa mängd gas i pannan, t. ex. genom en liten elektrisk stapel, eller medelst en enkel mekanisk tillställning hålla vattenmassan i en lifligare rörelse; ty under sådana förhållanden beror ångbildningen uteslntande af det på vattnets yta verkande trycket. Jag behöfver kanske icke anmärka, att ängexplosioner, som kunna bero af andra orsaker, genom dessa anordningar icke omöjliggöras. Följande arbeten, för hvilka tiden endast tillåter att anföra titlarne, hafva inom Sverge blifvit utförda: Undersökning af ljusets polarisation i jordatmosferen; af magister Rubenson. Bidrag till kännedom om ljudvågsbildningen i rör; af akademie adjunkten Alb. Holmgren, samt Undersökning om galvaniska induktionsströmmars värmeutveckling och dennas förhållande till det dervid förbrukade mekaniska arbetet; af akademiens fysiker. (Forts. )