Aftonbladet – 1 april 1865, sida 4

t, ASsicm ler alla former af kapital-, än är, så fins dock bland dessa klasser etf mycket stort antal, som ej har tagit lifför. säkring, emedan de hyst den oriktiga tror att de skola göra sig lika mycken nytta genom att sjelfva efterhand lägga af pennin gar, som genom att betala premier å en lifförsäkring. Men de, som handla på detta sätt, räkna med säkerhet på att kunna spara under en längre följd af år, och således äfven på att lefva en under en längre följd af år, det vill säga att de anse menniskans lifstid för säker, ehuru i alla andra fall de anse den för det osäkraste af allting. Ån mera: hvilken kan väl vid en samvetsgrann jemförelse mellan lifförsäkringens och det enskilda sparandets företräde dölja för sig den sanningen, att besparingarne — oafsedt att de ofta placeras på sådant vis, att man förlorar dem — ständigt sväfva i fara att af den sparande sjelf blifva dragna ifrån det ändamål, hvartill han från början bestämt dem, nemligen familjens framtida försörjning, och använda till andra behof; hvaremot Nfförsäkringssumman icke löper denna fara, emedan der försäkrade ej kan förfoga öfver den. Läkare, lärare, advokater, lärde, mäklare — med ett ord alla de, som utöfva sitt kall blott med sin person, men icke med sitt kapital, befinna sig i samma ställning som löntagare, hvad lifförsäkring beträffar. Lifförsäkring är det enda medlet för dem att kaffa sig full visshet om de sinas bergning. Vi ha redan i en föregående afdelning visat, att lifförsäkringen äfven kan med fog rekommenderas såsom ett sätt att placera penningar, emedan det är både säkert och 1 allmänhet lönande. Således är lifförsäkring äfven ur denna synpunkt särdeles väl egnad för dem, som ej behöfva nedlägga sitt årliga öfverskott i sin rörelse. (Forte. följer.)