Aftonbladet – 1 april 1865, sida 2

— Å Kongl. dramatiska teatern gåfvosi går afton två nya stycken. Det första var en 1:aktskomedi af John Buckstone, kallad ?En oslipad diamant?. Detta stycke var mycket likt ett stort antal af de franska komedier från den senaste tiden, hvilkas författare i stället för att apoteosera cameliahjeltin norna, valt att förherrliga dygden och ren. heten — på sitt sätt. Om vi derjemte nämna att en enkel och okonstlad flicka från lande ställes vid sidan af en fin och högt bildad verldsdam och att, oaktadt den senares finkänslighet och goda takt och den förras skenbara brist derpå, jemförelsen slutliger utfaller till den förras förmån, och slutliger tillägga, att det enkla och naiva hos landsbygdens barn tecknas temligen naivt, så som man kan tänka sig att en parisare skulle göra det, hvilken aldrig sträckt sina landtliga iakttagelser längre än till Boulogner skogen, samt att mll Nerman, som skall pre: stera all denna landtliga friskhet och naivitet gör det med talent, men temligen char geradt (liksom äfven med något för suddig artikulation); så kan ett stort antal af vår läsare utan tvifvel ganska väl imaginera sig det hela. Den andra nyheten var en bear. betning efter ett af Sardouxs stycken, på et: föga lyckligt sätt lokaliseradt till en svensk fars i tre akter, hvilken dock innehåller en ganska stor mängd tokroligheter af den be: skaffenhet, att man ovilkorligen skrattar ä: dem, men efteråt smått förargar sig deröl ver att man kunnat göra det. Hr Norrby. såsom en tillförordnad stadsfiskal, som, för lusten att en gäng smak: rbjuden frukt. kommer på hvarjehanda villovägar, var gan. ska komisk. Hr Nyforss var någ: t öfverdrit ven; men ännu mera hr Sandstedt, som ge. nom sin öfverdrift i sjelfva verket förintade det komiska i juveleraren Holmströms per sonlighet.