Aftonbladet – 31 mars 1865, sida 3

— Ny fyr på Väderöarne. Från Fjellbacka skrifves till Göteborgs-Posten den 27 dennes: Ryktesvis berättas, att en fyr under sommaren skall inrättas Väderöarne, å den s.k. Storön. Det är visserligen hög tid att detta blir gjordt, alldenstund intet år går förbi, utan att flera fartyg der lida skeppsbrott och många menniskor omkomma. Men alla här i vår skärgård känna och våra här boende sjökaptener vitsorda, att om en fyr der uppsättes, blir den till ringa gagn för sjöfarten, enär man i disigt väder löper för stor risk att närma sig en fyr, som har så långt utsträckande grund. Storön är en af de ostligaste .och längst in liggande i hela Väderö skärgård, med en mängd farliga klippor och grund utanför, sträckande sig i syd och vest 3 å 4 engelska mil. Deremot skulle en fyr å en c:a 3 eng. mil utanför Storö belägen holme, kallad Väderöbod, vara till stort gagn, emedan utanför denna holme utgrunden äro helt obetydliga. Holmen är ock af den beskaffenhet, att för ett fartyg, kommande från sjön i klart väder, blir denna holme af hela skärgårdsgruppen först synlig, och den tjenar vanligtvis de här på kusten hemmastadde sjöfarande till ett landkämingsmärke. På holmen finnes friskt vatten, och den är tillräekligt hög och stor för att skydde de å densamma möjligtvis blifvande fyrbyggnacr för vågornas inverkan. Den i sjömansyrket kunnige kan med en blick på kartan inse fördelen af att sätta fyren på Väderöbod i stället för å Storö, synnerligast som distansen mellan båda dessa ställen är mycket uppfylld med farliga grumd och klippor. Lägg dertill fördelen af att fyren biir stående 3 eng. mil längre utät sjön, hvarvid man följaktligen skulle komma den i sigte på een lika distans längre till sjös, och på sådant sätt komma att i tid bli varnad att undvika Väderöarmes farliga skärgård, så tyckes allt tala för, att V7äderöbod föredrages framtör Storön.