Aftonbladet – 31 mars 1865, sida 3

Cnsändt.) Myndigheterna åre sig alltid lika! Det torde ännu vara i friskt minne hurusom sedan 1864 års pröfningskomitå afslutat granskningen af det kanntal, hvarefter bränvinsutskänkningsrättigheter skulle taxeras, det genast i vanliga tidningar kungjordes, att alla deskattdragande inom denna kategori, hvilka erhållit påökade skatter, skulle desamma ofördröjligen till vederbörlig ort inbetala. Deremot afhördes icke det ringaste huru och när de, hvilka till samma slags beskattning blifvit nedsatta, skulle återfå hvad de redan efter den högre, af taxeringskomiteerna bestämda, beskattningen inbetalt. Det är naturligt, att de som sålunda hade att af stadskassan fordra, beskedligt väntade tills nästa betalningstermin, då de trodde sig antingen skola återfå öfverbetalningen eller ock få räkna sig densamma till godo. Men en mild försyn hade annorlunda beslutit. Icke nog med att stadskassören nu icke vet det ringaste om nedsättningar för föregående termin, utan ännu mer, de nya debetsedlarne sväfva äfven i samma okunnighet. Alltså finnas nu 2:ne slags debetsedlar för nämnda beskattning : 1:o På förhöjd skatt, enligt pröfningskomitns beslut; 2:0o På förhöjd (ehuru af pröfningskomitn upphäfd) skatt enligt taxeringskomitens beslut. Kommer nu någon affärsman och frågar hur det går med 6-månaders-räntan, så måste vi hänvisa till ötverståthållareembetet, ty vi kunna ej derpå svara. Om t. ex. en viss person blifvit af taxeringen beskattad efter 2000 kannors utskänkning, så har han i Okt. månad erlagt 400 rdr i skatt. Har sedan pröfningskomiten nedsatt kanntalet till 1000 kannor, då skatten naturligtvis blir 200 rdr för halfår, så har denna person således att fordra 200 rdr kontant och dessutom 6 Z ränta eller 6 rdr för 6 månader, d. v. s. 206 rdr. Hvi!ka utvägar skall den skattdragande taga för att ändtligen utfå sin rätt? En frågande.