Hvad här anförts rubbar på intet sätt vårt omdöme om kungörelsen. Att upplifva stadganden, som så föga öfverensstämt med seder och bruk att de sannolikt aldrig kunnat tillämpas och i hvad fall som helst råkat så helt och hållet i glömska, att hela den nuvarande generationen icke vet sig hört talas om deras tillämpning, är lika oförsvarligt som att stifta nya sådana, och det är i förevarande fall så mycket oförsvarligare som kungörelsens författare visat sig icke alldeles ha glömt bort tillvaron af förordningen om passtvångets upphäfvande och borde ha nägat litet gjort sig reda för andan i denna lag liksom för andan i hela vår nyare lagstittning för öfrigt.