Aftonbladet – 30 mars 1865, sida 4

Rättegångsoch Polissaker. Mystisk tilldragelse. Under denna rubrik ha vi förut meddelat ett mål, i hvilket en borgares hustru är tilltalad för att på bedrägligt sätt ha åtkommit hvarjehanda varor i handlanden Widlunds bod vid Regeringsgatan. Då målet sista gången förevar, tillstäeskom angifvaren, bodbetjenten i nämnda bod Olsson samt bemötte de mot honom irekonventionsväg framställda ansvarspåståenden i ett langre skriftligt anförande, hvari af honom hufvudsakligen framhölls, att det vore styrkt att ett brott verkligen blifvit begånget; att Ölsson varit både berättigad och skyldig att angifva detsamma och såmedelst åt sin husbonde återskaffa de varor, som blifvit honom frånnarrade ; att han angifvit bemälda fru, ansåg han så mycket mindre böra föranleda till något ansvar, som tvenne vittnen på ed intygat, att hon vore samma person, och ett tredje vittne tyckt sig i henne igenkänna bedragerskan. Hvad anginge den tilltalades motbevisning, så hade icke kunnat ådagaläggas, att hon icke varit frånvarande ur sin butik vid den tid, då brottet blifvit föröfvadt, och uppgiften att hon derunder hållit sig på sina rum vore icke bevisad, likasom vittnenas utsago, att hon icke. varit frånvarande längre än 10 minuter föga betydde, då vägen mellan hennes bostad och Widlunds bod å Regeringsgatan mycket väl kunde tillryggaläggas både fram och åter på nämnda tid. Den anklagades ombud, poliskommissarien Jäderin, anmärkte häremot, att åtskilliga Olssons uppgifter icke vore öfverensstämmande med sanningen. Så vore t. ex. icke styrkt, att den anklagade varit borta från sin butik kl. 7—8, då bedrägeriet föröfvats, utan hade hennes frånvaro inträffat mellan kl. 3—9, således betydligt sednare. Icke heller vore hennes uppgift, att hon då varit uppe på sma rum, obestyrkt: amman hade sett henne der, och andra personer intygat att de observerat henne både begifva sig dit och komma derifrån. Ombudet ansåg bodbetjenten Olssons förfarande så mycket brottsligare, som han ännu i sista stund fortfore i sitt uppsåt att söka göra troligt att den anklagade vore den sannskyldiga bedragerskan. — Den angående denna sak hällna långvariga ransakningen förklarades härefter afslutad, och kommer utslag att meddelas den 6 instundande April kl. 12 på dagen. — Ett par jernbärare, boende tillsammans, hade i tisdags afton, då de båda gingo ifrån sin bostad, inlagt sina fickur af guld i ett cigarrfodral och nedgömt dem i sängen; men den ena af jernbärarne hade kort derpå gått tillbaka hem och tagit båda uren, samt för den andra, då han hemkommit, uppgifvit att ucen blifvit bortstulna, hvarefter de båda gemensamt anmält den sålunda föregifna stölden. Emellertid, då polisen af de båda karlarnes berättelser om förloppet vid urens bortkomst blef uppmärksam på att något underslef af den ena måtte egt rum och derföre ansatte honom derom, fann denne för godt att lägga uren på ett annat ställe i rummet och sedan säga att han der påträffat dem. Som den till bedrägeriet skyldige vid polisförhöret i dag påstod sig den aftonen, då uren skulle försvunnit, ej varit rätt nykter, så att han icke vetat hvad han gjort, och kamraten för ingen del ville ange honom för stöld, heist de bott tillhopa ett helt år, så fick målet i denna del förfalla; men som vid visitation i deras bostad ett ar silfverteskedar antraffats, den ena märkt med Wirsenska och De Geerska vapnen, hvilka skedar innehafts af den som sökt lura kamraten, så skulle han inställa sig i poliskammaren om lördag, för att närmare göra reda för åtkomsten at desamma. — I fredags afton, kl, närmare 11, hade tvenne karlar på Drottninggatan ropat an en åkardräng och bedt honom skjutsa sig till ett nykterhetsvärdshus vid Rörstrandsgatan; men då de der, i anseende till den sena timman, kommo in, till: sade de honom att köra till Carlbergs värdshus, Ej heller derstädes insläppta, anmodade de åkar. drängen att skjutsa till Solna prestgård; men, komna bortom Tomteboda, hoppade de båda w åkdonet och sprungo inåt skogen, utan att be. tala åkningen, hvarjemte drängen påstod att de medtagit en yllefilt. Det har sedermera upplyst att de båda karlarne voro ett par gesäller, och dessa blefvo till i dag inkallade till poliskamma ren, men de iakttogo icke inställelse. Då åkar drängen icke hade någon bevisning ait förete derom att filten blifvit stulen utan troligt är att den bort tappats under åkningen, så blef målet förvist til polisdomstolen j