Aftonbladet – 30 mars 1865, sida 2

SS ,— Ä Och månne det ej var någon annan, som, några stenkast från fångens rum, låg och i morgongryningen begrundade detsamma?... Åtminstone trodde han så; och denna erinran lösryckte honom fullkomligt ur hans nattliga drömmerier. Dödens stilla bild trädde tillbaka; och lifvet med dess förfärliga verklighet trängde sig åter in på honom, dock icke längre så förfärlig. Nattens milda budskap hade ej spårlöst lemnat honom ensam med sig sjelf. Det hade åtminstone såpass mycket omstämt hans sinne, som han dittills icke i sina mest försonliga stunder hade kunnat hoppas på. Men solen är redan högt uppe; den trånga kammarens ensliga gäst har längesedan rest sig från sitt läger; och fängelsets dörr skall öppnar. (Forts.)