Aftonbladet – 28 mars 1865, sida 3

i häkte. Han besvarade mycket vresigt direktörens frågor och blef isynnerhet utom sig af vrede, å man fordrade, att han skulle lemna ifrån sig den käpp, han höll i handen. Jag vill behålla min käpp! ropade han. Reglementet förbjuder det! svarades det. Men om jag stannar här flera år, så kan den lätt komma bort. Er käpp skall icke komma bort. Här skall ni få ett numreradt kort. Förvara det; och när ni lemnar fängelset, kan ni byta ut det mot e käpp. Engelsmannen måste gifva med sig. Antingen nan ville eller ej, blef han insatt utan käpp. Han tillbragte 18 månader i fängelset, der han rjorde stora depenser och omgaf sig med en urstlig lyx. Det var kändt, att hans förmögenret satte honom i stånd att betala tio gånger så stor summa som den, för hvilken han var bysatt; nen han tredskades. Han var ju engelsman. När de aderton månaderna förflutit, betages enselsmannen en natt kl. 2 af en plötslig längtan att bli fri, och detta genast, midt i natten. Han opar, bultar och ställer till ett ohyggligt larm. Hela huset blir uppväckt, och fångvaktarne skynda ill honom. Jag vill slippa ut, för mig genast till direkören ! En bysättningsfånge blir fri i samma ögonblick han betalar sin skuld; man för således sir R. S. till direktören, som kommer ut i nattmössa. sÖppna portarne för mig, jag vill ut! Rätt och billigt! Se här har ni ert utslag. Kapitalskulden utgör 28.000 francs; dertill kommer ränta och omkostnader 7871 francs 80 centimes. Summa summarum 35,871 francs 80 centimes. Jaha, mycket rätt. Tag hit min käpp. Men för att bli fri, måste ni betala! Javisst, jag skail betala! Fort hit med min käpp, jag har brådt om att komma ut. Se här är kortet, som ni bad mig förvara. sMcen, mylord, jag säger ju er, att ni måste betala, innan ni slipper ut. Ja, det förstås. Min käpp?s Betala! Min käpp?