samheten måste utöfva icke blott i fråga om ett sig småningom utvecklande, på öfvertygelse och hjertelag grundadt inre samband mellan dessa brödrafolk, utan äfven för höjandet och stärkandet af hvartdera folkets andliga lif. Hvarje national-litteratur behöfver för sitt bestånd en viss materiel grundval; den kräfver uppfyllandet af vissa yttre betingelser, utan hvilka de bästa sträfvanden och de rikaste anlag ofta bli utan frukt; den fordrar att det skall finnas en allmänhet, som är stor nog, för att kunna materielt underhålla och andligt uppbära densamma. I vår tid, då de särskilda större nationaliteterna alltmera söka styrka i enheten, då närbeslägtade folk och stammar alltmera ansluta sg till hvarandra på andens särskilda områden, innebär isoleringen utan tvifvel en stor andlig fara för de smärre folken. Den skandinaviska stammen är tillräckligt stor och rikt begåfvad, för att kunna göra sitt andliga odlingsarbete gällande, inflytelserikt och fullt påaktadt äfven vid sidan af de större kulturfolken; den kan, såsom ett helt betraktad, låta alla litteraturens särskilda grenar bli fullt och tillräckligt representerade och bereda en möjlighet för att anlagen och talangerna på det litterära fältet erhålla en växtligheten till råckligt befordrande jordmån. Detsamma torde icke utan öfverdrift kunna sägas om hvartdera af de tre skandinaviska folken isoleradt. Skulle de, under det tendensen till frändskaplig förening öfverallt och alltmera gör sig gällande, hylla isoleringsprincipen, så kunde sådant innebära vådor för deras nationella lif. Deras tungomål stå hvarandra äfven så nära, att de endast utgöra dialekter af ett och samma språk och förete långt mindre skilnad sinsemellan än den som inom samma land existerar mellan åtskilliga dialekter t. ex. i olika delar af Italien, Tyskland eller Frankrike. Känslan af den existerande gemensamheten och af nödvändigheten att eftersträfva ett närmare andligtsamband, har gifvit sig luft på mångfaldigt sätt, vid vetenskapliga, sociala och ekonomiska möten mellan män från de trenne rikena, genom utgifvande af ;emensamma litterära tidskrifter 0. 8. V. en arbetet i detta hänseende skulle lemna helt andra resultater om åtskilliga yttre hinder undanröjdes, hvilka verka i hög grad hämmande på den litterära gemenskapen. Sådant skulle utan tvifvel i flera fall kunna ske genom ganska enkla åtgärder från de resp. regeringarnes sida. land dessa vågar Nordiska Nationalföreningen i Stockholm, fullkomligt anslutande sig till det andragande som från norsk sida blifvit till Eders Kongl. Maj:t ingifvet af bestyrelsen för det Skandinaviska sSällskapet i Kristiania, underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet på efterföljande trenne reformer, som synas kunna med lätthet och utan ökade omkostnader från statens sida genomföras, och hvilka utan tvifvel i hög grad skulle vara egnade att underlätta den litterära förbindelsen mellan de tre rikena, nemligen: 1:o inrättande af en bokpost i förening med den vanliga brefposten och omfattande de tre skandinaviska länderna; 2:0 införande af post-anvisningssystemet de tre skandinaviska rikena emellan, till en början måhända endast för smärre belopp, t. ex. icke öfver 10 specier samt med anvisningar, som endast skulle vara betalbara vid de större postkontoren, men kunna utfärdas från hvarje postexpedition; och 3:0o uppförande på de båda svenska universiteternas stater af en lämplig summa till honorarier för lärare från de öfriga skandinaviska universiteterna, för att under en längre eller kortare tidrymd hålla föreläsningar i Upsala eller Lund. Vi framhärda etc.