Aftonbladet – 28 mars 1865, sida 2

ville blott be dig — — -—4 men han blygdes att fullborda meningen. 4Säg det du, sade hon. Jag kan ju ingenting göra. Men du kan ändock förtro dig till mig. Ja, du är ju fri att handla, du4, sade han. Jag är en fånge i jernbur, jag, lik björnen, de föra omkring. Jo, Agatha, jag kom hit... icke för att begära lifvet af lig .. nej, jag kom hit för att be dig — tala min sak!4 Jag förstår dig inte, sade hon och vände sig emot honom, så att månstrålen föll rätt å hennes ansigte och gjorde henne blekare än dess eget ljus. Jag kan inte förstå dig, innan du talar ut. Kanske är mitt förstånd försvagadt, men detta räcker det ej till för. Tala tydligt ut. Jag skall göra det, eade han med hastighet. Jag kom hit för att be dig — svära inför henne på den sanningen, att jag ej har någon del i ditt elände. Hon for tillbaka som ett såradt vilddjur. 4Du vill säa, sade hon, och hvarje ord var såsom en uddhvass nål, du vill säga att du skulle lefva och blifva lycklig, du! — Att du ändå inte skulle vilja vara så barmhertig och befria mig från mitt usla lif, utan att du bara ville göra dig en nytta af det, med att låta mig gå bort och lägga hennes hand i din ...5 JaS, svarade han, och det sargande hånet i hennes tal och ton förjagade åter den veka stämninzen ur hans flyktiga sinne. Ja, Agatha! Jag vill det och jag befaler det. Befall!? sade hon. ?Det står dig fritt... Men min frihet blir ej mindre för det.? När jag befaller, vill jag blilydd! svarade han och vreden började växa. Jag tror att du bör minnas det, medan tidär.?