Aftonbladet – 28 mars 1865, sida 2

upp att vara till — för henne och mig förstår du!4 äTag gerna lifvet af mig, sade hon Jag har förr bedt dig göra det. Jag ö ej rädd att dö för dig, jag! Det kärleksfulla modet; som röjde sig dessa ord, kunde ej undgå röra honom Hon såg det och fortfor med en stämma ännu mera ljuf och bönfallande: lag mitt lif om du vill, det är ej myc ket för mig att offra; men hellre lef mec mig! Ser du månen deruppe, huru lång borta han är. Så långt hans ljus sträcker sig, så långt sträcker sig också verlden Låt oss bryta detta! Låt oss gå i stort skepp, som föra oss långt bort till grön: gräsril:a, främmande land, och börja ett an nat lif, du och jag, endast du och jag, för. står du! Det skulle bli ett annat lif det än det du nu sigtar efter! — Ser du, mi go se! Stugan med sin qvällsbrasa och d hvita ansigtena der, det hårda arbetet oci det lugna tillsängsgåendet — det skulle on tio år trycka dig, som de grönmöglade fän gelsemurarne. Tro mix, du, blodet är icke ett och anden ett annat. De höra tillsam mans; och om än blodet, så länge det ny: var nytt, drog dig från dig sjelf, så skal en gång din ande, lik en söderfågel, son hon är, längta ut i det fria igen. Ah, se du! jag vet det, jag! — — — Han lyssnade till hennes stämma lång efter sedan den tystnat; och det rörde sig något så underfullt, så trångt och bekläm mande öfver hans bröst. Men han erinrade sig snart, hvarföre han dragit hit. uDet är vaggsånger för barn det der Agatha, sade han. Jag bar ej kommi hit för att höra på sådant. Jag bar kom mit hit för att be dig, efter som du hålle; mig så kär, att göra mig en tjenst. Jag