Aftonbladet – 27 mars 1865, sida 3

om icke Preussen och Osterrike 1 afseende å hertigdömena ännu lika väl som Frankrike och England äro utländska makter. Slutligen tillägga vi blott, att misstänksamheten i Paris är i stigande.? Kapten Bonaparte, prins Jerömes amerikanska sonson, har erhållit tillstånd att ingå i franska armån, d. v. s. har blifvit fransman. Hittills har han tjenat i främlingslegionen. Den 13 Mars egde de Mornys högtidliga begrafning rum. Kl. 7 på morgonen dånade det första kanonskottet och ända till kl. 12 pågick saluten. Men denna kanonad, skrifver Köln. Zeitungs korrespondens, hade ej behöfts för att få hela Paris på benen. De dödliga qvarlefvorna af hertigen hade öfver natten uppstälts i lagstiftande kårens stora sal, prester och barmhertiga systrar lågo bedjande vid likkistan och zuaver voro uppställda såsom hedersvakt. Hertiginnan de Morny kom tidigt på morgonen för att ännu en gång taga afsked al sin gemål, och äfven kejsaren lär ännu en gång kommit för att, innan kistlocket påskrulvades, taga afsked af denne man, som i lifvet varit för honom så mycket. Hertig de Morny älskade prakt och denna följde honom ända till grafven. Begrafningen motsvarade också i fullt mått den plats han innehaft och de tjenster han gjort kejsaren. 12—15,000 man trupper, alla höga statskorporationer, hela den öfriga officiella verlden, de utländska ambassadörerna och ministrarne samt en ofantlig massa menniskor, minst en half million, följde den aflidne till hans hvilorum. Den praktfulla likvagnen, på ett slösande sätt prydd med silfver och smyckad med Mornyska vapnet och deröfver en gyllene hertiglig krona, drogs af 6 med svart flanell klädda ochi silfvergaloner och toffsar utstyrda hästar. På kistan lågo den aflidnes hatt, värja och uniformsfrack, men hans ordensinsignier buros på kuddar efter kistan. Facaden till lagstiftande kårens palats var klädd i svart och på den svarta bottnen sågs hertigens vapen och derunder lästes orden: Pro patria et imperatore. På samma sätt var det yttre af Madeleine-kyrkan smyckadt, och i denna egde sorgegudstjensten rum. Kyrkans inre var klädt i svart och hvart man såg prunkade det hertigliga vapnet. 1 koret reste sig en kolossal katafalk, omkring hvilken brunno jättestora vaxljus, som spridde ett matt skimmer. Kyrkan var eljest upplyst af oräkneliga andra vaxljus och intet saknades för att göra likbegängelsen så lysande och praktfull som möjligt. Strax efter kl. 12 lossades 15 skott och liktåget lemnade då lagstiftande kårens palats. Tåget begaf sig i följande ordning till Madeleine-kyrkan: En afdelning af Paris nationalgarde, den med sex hästar förspända likvagnen, ordensinsignierna, hertigliga familjen, en deputation från Puy-de-Döme, lagstiftande kårens medlemmar med sorgflor om armen, deputationer af senaten och statsrådet, alla ministrarne, diplomatiska kåren, deputationer af cassationsoch de öfriga domstolarne, polis och BSeine-prefekterna, mairerna i Paris och närmaste städerna, en deputation officerare af nationalgardet med öfverkommendanten i spetsen, många generaler ur armåen, högre statsembetsmän, sångföreningarne Galin—Paris—Chevå, hvilkas beskyddare hertigen var. Flikarne af bårklädet uppburos af statsministern hr Rouher och presidenten i statsrådet herr Vuitry, vicepiesidenten i lagstiftande kåren hr Schneider och senatens vicepresident hr Delangle. Kejsaren repsesenterades genom hertig de Bassano och general Fleury, kejsarinnan genom kammarherren Casst-Brissac, prins Napoleon genom kammarherren de Rayneval och öfverste Ferri-Pisani, prinsessan Mathilde genom sin cavalier de Bougenal. Erkebiskopen af Paris förrättade den kyrkliga ceremonien, assisterad af abb Deguerry. Efter ceremoniensslut dånade åter 15 kanonskott och processionen begaf sig öfver boulevarderna till kyrkogården Pöre Lachaise. Processionen kom kl. 343 till kyrkogården, men några andra personer fingo ej tillträde dit. Vid grafven talade statsministern hr Rouher och vicepresidenten i lagstiftande kåren hr Schneider. TYSKLAND. I preussiska representantkammarens möte den 16 dennes tog finansministern Bodelschwing ordet och talade emot alla de af finansutskottet framställda förslag, men yttrade sig likväl formelt endast i eget namn, och icke såsom man väntat på regeringens vägnar. Neue Preuss. Zeit. anför de båda förnämsta punkterna af hans tal ordagrannt. Först och främst med afseende å armåorganisationen och militärstaten hette det: sOm utskottets förklaringar afse — och derpå kan jag ej tvifla — att häntyda på möjligheten af och medverka dertill, att en genomgripande nedsättning i utgiftsstaten skulle ega rum, så tror jag, mina herrar, att I skjuten öfver målet och icke skolen lyckas bilägga den konflikt, som redan eger rum, utan snarare skärpa den.? Och i fråga om budgeträtten: Antar herrehuset budgetlagen, liksom representanthuset, så har regeringen att öfverväga, om den å sin sida bör föreslå K. M:t, att antaga och publicera den. Någon bindande förpligtelse dertill kan icke erkännas uti de bå a husens samstämmiga vota, en händelse, som för öfrigt hittills aldrig praktiskt förekommit. Men liksom vid hvarje annan lag, så skall regeringen icke heller nu låta betaga sig sin författningsenliga frihet att fatta sitt beslut efter egen öfvertygelse. Hr von Bodelschwing har alltså helt och hållet aftagit masken och rent ut förklarat att icke ens båda husens samstämmiga yttrande skall hindra regeringen att skapa nya bataljoner och höja den ena eller andra utgiftsstaten med nödiga millioner. ÖSTERRIKE. En öfverenskommelse mellan Österrike och mellanstaterna i fråga om förfarandet med afseende på hertigdömena försäkras vara nära för handen. Ettandragande med understöd af Österrike förestår vid förbundsdagen, ehuru sannolikt ytterligare underhandlingar mellan de båda stormakterna skola komma till stånd och man väntar lacentam att ovar af Pranccan ne fictarrilkag