Aftonbladet – 27 mars 1865, sida 3

MUSIK. Fredagens representation å kongl. Storc teatern var af stort intresse och utgjorde veckans teatraliska Evnement. Drottnine Elviras saga gafs då visserligen icke för för sta gången; men denna opera har förut en. dast gifvits några gånger mot slutet af er saison, då uppmärksamheten var örströde af en mängd andra företeelser och teater publiken började förströs åt olika håll. All. mänheten synes nu till fullo uppskatta såväl den underhållande och qvicka Ibretton som den täcka, lifliga musiken, ett äkta barn al den nyare fransyska skolan, samt det goda, i flera fall utmärkta sätt, hvarpå stycket här gifves. Hufvudrollen utfördes af mll Gelhaar, som nu för första gången efter sitt tillfrisknande uppträdde å scenen. Vid hennes första inträdande helsades hon med de mest stormande applåder och ett regn af blomsterbuketter. Hennes spel såsom den 60åriga, silfverlockiga markisinnan var fullt af finess och behag och publiken uttryckte också sin lifliga belåtenhet dermed, isynnerhet efter hennes föredrag af sjelfva sagan om drottning Elvira, som skedde på ett särdeles uttrycksfullt sätt, för den uppmärksamma åskådaren antydande trådarne till intrigen och låtande ana den roll markisinnan för att vinna sitt dubbla syftemål pålagit sig. Och när i amdra akten markisinnan, få ögonblick efter det man sett henne lemna scenen i sin ålderdomliga skepnad, återkommer strålande af ungdom, skönhet och lifslust och i en glänsande toilett, syntes föregifvandet om en ögonblickligt förvandlande och föryngrande trolldryck falla sig lika naturligt för publi.en som för Gennaro: den gaf lika lifligt som han luft åt sin öfverraskning och entusiasm. De vackra stancer, hvari markisinnan då uttalar sitt jubel öfver pånyttfödelsen och hjertats nya friska vår, sjöngos af mll Gelhaar med det sannaste och vackraste uttryck och på ett sätt, som vittnade derom, att hennes röst icke lidit det ringaste genom hennes sjukdom. Stormande applåder följde på dessa stancer och vid hennes sorti efter dem, framkallades hon medelst nya applåder. Afven den ystra arian i tredje akten utförde mll Gelhaar ypperligt och skördade för densamma lifligt bifall. Efter styckets slut inropades hon och helsades med starka applåder. Hr Arnoldson spelade på ett utmärkt sätt Gennaros roll; af synnerlig effekt var hans utförande af barcarolen i början af andra akten, för hvilken han lifligt applåderades. Hr Arlberg återgaf med talent och finess Ascanios parti; det ypperliga sätt, hvarpå han sjöng siciliennen I första akten rönte det varmaste erkännande från publikens sida. Hr Uddman återgaf med verklig humor polismästaren Malatestas roll; hans kupletter om den grekiska spelaren och det osökt kostliga i flera af hans repliker framkallade liflig munterhet. Att fru Strandberg icke skämmer bort en sådan roll som ziguenerskan Lillas behöfver knappt nämnas. Afven i går afton gafs detta stycke för fullt hus och med lifligt bifall.