Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 2

TATARNES SON:. Ur svenska folklifvet af förf. tilll Agnes Tell. Margreta, tala icke så! Gjorde jag nu så, som du kanske ville, och ginge som en främling bort — så skulle du icke vara glad åt, hvad du snart finge spörja.? Och här försökte han att få kasta en blick i hennes ansigte och låta blicken öfvergå från förstäldt öfvermod och trots till bevekande ömhet. Vid denna blick återkallade hon i sitt minne den sista aftonen emellan dem och de många dyra försäkringar på, att fadrens ord ej skulle ha något inflytande på henne, som han då aftvingat henne. Hon måtte dock gerna synas, tänkte hon, som vankelmodig; det gaf dock det hela en stillsammare och fridsammare lösning, och han skulle nog. sjelf snart finna den rätta grunden, om han ej allt redan förstod den, så väl som hon sjelf. Jag vill dock veta en anledning?, sade: han, och blicken skärptes något. ?Har jag under hela denna tid på något sätt burit mig oförsynt till emot dig?? Nej, längt från det!? svarade hon mildt. ?Jag kan likväl icke så rätt säga dig, hvarföre jag ifrån i går har bytt om sinnelag: men om du nu vill vara billig, så skola vi sluta med detta för denna gången; för jag känner på mig att jag inte kan så rätt säga hvad jag ville säga, som när jag får bättre tänkt mig för.? ?Nej! Du får icke gå ifrån mig så här!4 sade han och höll henne qvar iklädningen. Det är icke lönt, Margreta! ... Vi skola, in2) 8e Å. B. n:r 1—6, 8—12, 14—17, 19—22, 21, 46, 27, 20, 31—35, 37—39, 41, 44—47, 49—58, 60--63, 66-068,