Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 2

vigda hustru en månad härefter? Då är enkeåret ute. Nej! — aldrig kommer en osanning öfver min mun, till hvad godt det än kunde tjena. — Jag kan inte lofva, att någonsin gifta mig med dig, såsom det nu står. Det kan jag alldeles inte.? Kunde du då?, sade han och gick helt nära henne. Kunde du kanske lofva, om jag för Agatha hit till dig och hon svär på det?? Margreta tvekade. Det är icke lönt?, sade hon slutligen, både den gamla och hon sjelf storma på dig. Och om hon i dag svär, så skall hon ändå komma igen i morgon.? Lofvar du, om hon först svär och sedan håller ord; om hon aldrig visar sig här mera på jord? Hon skulle inte underlåta det, om hon hade några rättigheter att storma på. Jag skall snart föra henne hit, om du lofvar! Jag ber dig, att du gör det, för ett, som du aldrig glömmer, händer annars. Min pulsåder skall med ett litet risp af min pennknif springa, och det blodet skall komma öfver ditt hufvud och ringa för dina öron i evig tid. Jag lofvar dig, sade hon försigtigt, ty det låg en förfärande trovärdighet i hans tal. 4Jag lofvar dig, att så vidt Gud kan öfvertyga mitt sinne, så visst skall det vara min innersta håg att taga tillbaka allt hvad ag nu afsagt mig, till så mycket ondt för mig sjelf.? lodet steg honom upp åt hufvudet; hans ögon ljungade; han sprang upp mot dören, men stötte emot dörrposten och for tt par steg tillbaka. Han stod vacklande, iom om han varit nära att svimma. Margreta skyndade bort till honom och ade handen på hans axel. Gå nu stilla, sunerus! och Gud bevare dig från skada ch farlighetX, sade hon. Gå upp till dig ch lägg dig och sköt väl om dig, för du ir inte rätt frisk! Gud välsigne dig! sade han. Farväl ned dig!