Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 2

—— mm du förledt, och som du ändå, änskönt dv är orsaken till hennes uselhet, varit troger sedan din tidigaste ungdom.? Jag har ej förledt henne. — Det är er svart lögn! Jag har aldrig förledt hennc till något orätt; utan tvärtom.? ?Kan du svära på, att det är en lögn? Det kan jag svära på, inför både Gud. henne, dig och hela verlden. Men du skulle nu föga tro på det.? Han talade med sådent lugnt allvar, ati hon tyckte, att hon i den stunden skulle kunnat tro på en ed; men hon vågade doch icke. Det var kanske att i en upprörd stund tvinga honom till en mened, som se. dan skulle bli ett qval mera för henne. Det är detsamma! sade hon, det är ändå så, att du från det första haft henne kär, och att hon kanske under hela denna tid varit mera i dina tankar än någon an. nan. Ja, Gud vet, att hon mången gång har varit i mina tankar4, sade han, men det har ej varit några välvilliga tankar. Du bedrager dig sjelf allt fort, tro mig, det gör du!4 Tror du, att den karl, som så länge lekt med den elden i sin första lektid, skulle vända tillbaka till den svafvelhålan, der hon och hennes likar vistas?? ?Du har likväl, sade hon sakta och lade sina förklädssnibbar öfver knäet i veck. Du har likväl många gånger kastat ögonen tillbaka dit, och en gång, ice så längesen, kanske på nytt lekt med den elden. Ja, jag känner igen dem, ropen från len svafvelhålan !4 sade ban och steg upp. Jag känner igen dem; men vänta, vänta... Margretal... Tror du mig och vill du stå vrid ditt löfte, om jag svär vid min och din gen salighet, att jag inte förfört Agatha? Nej, nej! sade hon. ?Kanske kunde ag tro på dig, kanske också inte. Men vär aldrig. På hvad sätt vill då du bevisa, att du ror på mig? Vill du lofva, att bli min