Aftonbladet – 23 mars 1865, sida 3

jutsedd utgift inträffade? Den million eller de måhända ännu mera, som på detta sätt nu onödigtvis ligger fördelad i otaliga plånböcker, den skulle samlad blifva en hjelp för andra, som för ögonblicket vore i behoft taJaf penningar. 87!) När man har större kassa än som är oundgängligen nödig för dagens mindre behof, begår man 3 fel. 1:o Man underkastar sig risken att onödigtvis förvara penningar es— en vara, som lält kan förstöras, lätt kan r, bortkomma, och bortkommen svårare än alla t-Jandra kan igenkännas och återbekommas. 2:0 Man har ingen inkomst af dessa penningar, hvilket man kunde hafva. 3:o Man undanhäller andra hvad som kunde vara I dem till gagn, stundom till räddning. Värt försleg afser således att uppmana allmänheten att hvar i sin stad ransaka sin s kassa och att icke ligga på mera penningar än hvad som är oundgängligen nödigt a för dagens behof; samt alt insätta öfvera skolterna i närmaste bankinrättning, i hvars Ars mäler utåna! I hvarje bankinrättning, och sådana finnas snart i hvarje stad, emottagas penningar för enskildes räkning och betalas derför någon ränta. De insatta penningarne kunna äter lyftas till hela sitt belopp, eller till huru liten del som helst, och när Helst man önskar det. Man behöfver icke heller försumma sig med att sjelf för hvarje gång infinna sig i banken för att lyfta penningar. Om A. har penningar insatta i banken, och han oförmodadt får en räkning från B., som han med innehafvande kassa ej kan betala, så skrifver han en anvisning till B. å det ifrigavarande beloppet att lyfta i banken. Har B. icke behort af dessa penningar, så kan han för egen räkning låta dem stå i barken att der vid behof lyftas. Liqviden emellan A. och B. har således skett utan att någondera behöft se eller räkna några kontanter, genom en enkel öfverföring af några siffror från den enes räkning till den andres i bankens böcker. Vid årets slut får en hvar räkningsinnehafvare den ränta som de på olika tider innestående sur morna förtjenat. Liten eller stor, är denna ränta en vinst, som penningarne i plånboken icke skulle lemnat. Den som förut icke begagnat banken på detta sätt föreställer sig kanske att det är svårt att hålla reda på dessa insätfningar och uttagningar, eller att de, äro förenade med särdeles besvär, men så är icke förhållandet. Kan man undvara 100 rdr eller deröfver (i jemn summa) på nägon längre tid (2—3 månader eller deröfver), så insätter man summan på deposition och fär deröfver ett insättningsbevis. Man återfår då penningarne på uppgifven dag, mot återställande af insättningsbeviset. Kan man icke undvara penningarne på längre tid, och man önskar kunna uttaga deraf när som helst, större eller mindre, jemna eller ojemna summor, då insättas de på uppoch afskrifningsräkning..Vid hvarje insättning fås ett bevis öfver insättningens belopp, och vid första insättning erhålles ett liter häfte blanketter, att användas när man vill anvisa på ejler sjelf uttaga af sitt innehafvande i banken. När min kassa är slut, eller jag får en oförutsedd utgift, ifyller jag en blankett och lyfter eller låter min fordringsegare sjelf uppbära summan i banken. Derigenom att en mängd liqvider på detta sätt ske i banken, utan att några penningar dertill behöfvas, minskas behotvet at ett stort rörelsekapital: De enskilde behöfva icke så stor kassa, när de kunna anvisa på sitt innehafvande i banken; och banken kan utlåna mer i samma mån, som den kan minska sin kassa; och den kan minska den så snart inoch utbetalningar verkställas genom sifferöfverföripgar 1 bankens böcker. Värt förslag afser således, att jemte ökande af bankernas utlåningsfond — genom insättningar -— derjemte mångdubbla nyttan och användbarheten af det rörelsekapital som redan finnes. Skulle någon tvifla på att det resultat, som på detta sätt vunnes, kunde blitva af någon betydenhet, så må han betrakta förhållandet i England och Frankrike. I England hafva till och med köpmännen sällan vågon större kassa: de hafva sina penningar i någon bank och ge vid behof anvisningar derpå. Ouktadt England sannolikt är vida rikare än Frankrike, så använder England likväl 3 gånger mindre metalliskt mynt än Frankrike. Då England för sin hela rörelse använder en metallisk valuta af omkring 750 millioner francs, behöfver Frankrike 2!2 å 3 milliarder. De 2000 millioner francs i klingande mynt, som Frankrike i och för sin omsättning behöfver mer än England, kan således England använda för produktiva ändamål. Vårt förslag har slutligen ännu ett ändamål: att utveckla sparsamhetsdritten. Har man börjat insätta penningar i en bank, kommer man också snart till eftertanke om skilnaden mellan att utgifva penningar för improduktiva ändamål! (för en möbel, för en splendid middag, för ett dyrbart plagg) och att spara dem för att deraf hafva en inkomst. Man ser sällan någon fästa uppmärksamhet vid den oberäkneliga nytta, iom banker, använda såsom de borde användas, kunde ega för ett folk, som har p;enägenhbet att lefva öfver sina tillgångar; nan anser dem hos oss oftast som ett slags jarasitiska utväxter på samhället, de der örtära dess must och märg för att öfverflytta lem på aktieegarne. Ock likväl torde det kunna sättas i fråga, huruvida Skotlands Hu Kr ON PU UR a UA TA 4 AU Un dn 4 -Jintresse det ligger att åter utlåna dem. Ju era bankerna få in, desto mera kunna de: panker uträttat mera godt för aktieegarne, in för det folk som de borde hafva utsugit, om de icke lärt det att — omgifvet af en hård och fattig natur — blifva välmående f och kanske det mest beräknande och hushållsaktiga som någonstädes finnes.