Aftonbladet – 21 mars 1865, sida 3

lända, den andra sist, och derframför Ki första klassens vagn. Passagerarne vor I trafikintendenten kapten Frykholm, tilliö lordnade domhafvanden v. häradshötdin I Ryding, intendentsembetets biträde i rätt gävgen Vv. häradshöfding Gaslander, mt skiningeniören Johansson, stationsinspektc ren löjtnant Bergström, Riex rättegång: biträde v. hofrättsnotarien O. Staaff son trenne tidningsreferenter. Lokomotivfört ren Lundahl körde tåget under öfverinse ende af maskiningeniören Johansson. El daren hette Pettersson. Innan tågets a! gäng framkallades bromskarlarne Sjöber och Oa Nilsson samt tillsades af intenden ten att ej använda bromsarne, förrän sig nal derom guls, hvarjemte en person sär skldt beordrades att taga plats ä broms vagnarne, för att kontrollera bromskarlar nes åtgöranden. Passagerarne, domhafva den och jernvägstjenstemännen, med un dantag at maskiovingeniören Johansson, tog plats i den förstnämnda första klassens vagn IRef. föredrog att i och för sina iakttagel ser åka i en af de öppna godsvagnarne och tog derlöre plats i den andra bromsvagnen Omkring 20 minuter efter ordinarie tåge atgick extratåget. Om de resultater detta medförde, tje nande till vägledning vid bedömandet a olyckshändelsen vid Sandsjö, algafs seder mera under dagens ransakning en högs! knapphändig relation af hr Gaslander; men ingen närmare utredning vanns om de dermed förknippade omständigheter, huruvida och i hvad mån de förhållanden, som inverkade vid det af Riex förda extratåget voro desamma eller likadana, som nu, om väderleken och dess inverkan på railerna, om lokomotivet och vagnarne voro desamma, bättre eller sänre än då o. s. v. Re ferenten nödgas således inskränka sig till meddelande af de faktiska iakttagelser han sjelf gjorde, såvidt dessa syntes honum öfverensstämma med omnämnda knspphöndiga relation. Vid nästa rättegångstllälle skall sannolikt en närmare utrednivg af alla dessa förhållanden ega rum, så atl man på grund deraf må blifva i tilltälle att bilda sig ett bestämdare omdöme. Hvad väderleken angår, var denna nu klar och kull, så att rulerna voro torra. Det blåste något, så att snön dels derigenom, dels at tågets egen fart upprördes och förorsakades hära! ett lätt snöyr. Tåget atgick med vanlig hastighet för blandadt täg och under beräkning att, enligt föreskritten för dylika tåg, tillryggalägga vägen mellan : äsejö och Sandsjö på 37 minuter. Ban-ignaler gålvos i vederbörlig ordning, och Storsjön passerades, hvarefter tåget med minskad fart skred uppför lutningen till horisontalplanet. In nan det uppkom derpå, afstängdes ångan. då farten belanns nära upphäfd, så att änge äter måste tillsläppas, iör att uppstiga på horisontalplanet. Öfver detta iramskred tåget under sakta fart, och gafs å horisontalplanet stationssigual, hvarefter, sedan lo komotivet och en del af vagnarne nedkomnit på utförlutningen (denna utgör 2300 fot, 1: 100), tenderbromsen tillskrufvades. Såvidt reterenten af yttranden före afresan sunnet sluta, syntes meningen ha varit att icke använda tågets bromsar. Detta visade sig emellertid nödvändigt, ty tåghastighejen ökades betydligt i utförlumingen, oakadt tenderbromsen redan var tillskrufvad, å alt bromssignal måste gilvas på ett unsefärligt afstånd af 12 å 1400 for från griolarne, då tågets bromsar med all kraft tillkrufvades, hvarefter en ny bromssignal öljde. Enligt förenämnda relation använles äfven sandlådorna, och stannade tåget vågot hitom norra vexeln, sedan det paserat grindarne vid vägöfvergången. Dessa (oro nu Öppna, men stängda vid olycksillfället, hvarlöre de då sönderkördes. Sampalunda skulle nu förhållandet också sanolikt blifvit, derest sådant icke kunnat föekommas genom att slå back, en åtgärd, wvilken såvidt relationen utvisade, nu icke ;ehölde anlitas. Hur saken skulle aflupit, ller huruvida tåget kunnat stanna på be tämdt svälle utanför stationen, derest tågromsarne ej användts, utan man litat på enderbromsen ensam tillåter sig ref. icke it bestämdt bedöma, men i betraktande eraf, att farten hastigt ökades i utförlutingen, oaktadt tenderbromsen var tillskruf. ad, synes det vara temligen tydligt, at: iget icke kunnat stannas utan bromsarnes lihjelp, och detta oaktadt farten från Örjan var upphäfd på ett sätt, som väl värligen lärer i allmänhet ega rum vid igs förande. Åtskilliga omständigheter syu8 sålunda återstå att utreda, om denna rofkörning skall blifva ötvertygande. Eugt ref. mening ådagalades derigenom, att ed åendet vid utförlutningen till Sandsjö ed ett så sammansatt tåg, som detaf Riex irda, är förenaudt med svårigheter, samt t den minsta ovarsamhet, eller den omändigheten, att bromssignalerna icke hös eller åtlydas, lätt kan föranleda vådoa följder. Då under ransakningen de med Riex itratåg beordrade bromskarlar uppgifvit, en ena alt han icke hörde någon signal Is, hvarför hau bromsade på eget bevåg, en andra att han icke hörde mer än en gnal och detta strax hitom grindarne, varföre han ej tillskruivade sin broms rrän då, torde härvid böra anmärkas, utt la signaler, såväl banvakt-, stationssom romssignaler nu hördes skarpt och klart e d i den plats ref. stod, ehuru det blåste, varemot väderleken den 23 December, när yckan timade, var, enligt hvad öfverste eijer intygat, vacker och lugn. Railerna oro då fuktiga. Extratåget anlände till stationen vid SandÖ 33 minuter efter afgången från Nässjö, ch fortsattes resan sedan demfrån med mma extratåg till Säf-jö, i hvars närhet omstads gästgilvaregärd är belägen. För rättens förhandlingar skola vi i morondagens blad i korthet redogöra, nu enist omuämnande, att målet på begäran ai iex uppsköts till den 8 instundande April, Lo hrr Knochenhauer och Bergström ålas inställelse vid förut stadgadt älfventyr. ex hemställan att blifva på fri fot förtt mot borgen af sin far, målaremästare