Aftonbladet – 20 mars 1865, sida 3

extra sammanträde den 22 sistl. Februari, hade tll öfverläggningsämne blifvit tramställd frågan: om jordbrukarens ruvarande ställning och medlen till densammas förbattrande. Utur hr Swartzs svar på denna fråga låna vi följande: Den hufvnodsakliga orsaken till det närvarande bekymmersumma tillståndet ligger uti det husbällpivgssystem, som jordbrukaren ännu följer och sedan långa tider följt. Han odlar säd utan att gilva Jorden någun kraftig gödning, ty han försummar nästan helt och hållet ladugårdsskötseln ; han odlar sålunda säd på mager jord, en odling som lär den mest förlustgifvunde af all, ty den utarmar jorden och den utarmar jordbrukaren, emedan skördarne i genomskärning bliiva ringa, men kostnaden för odlingen lika stor som för den på mera bördig jord. Vill man producera säd till relativt billig: pris, så måste det ske på bördig jord, ty på mager jord blir den alltför kostsam. Att ortsätta ett system, som hufvudsakligen alser spanmälsodling och lemnar föga afse ende åt ladugärdsskötseln och som för 20å 30 år sedan kunde bära sig, emedan då jordens naturliga bördighet var större samt arbetslönerna och jordvärdena vida lägre, att fortsätta detta nu med den mindre naturliga bördigheten på jorden och de mycket stegrade arbetslönerna och jordvärdena, synes ju påtagligen vara oriktigt, likasom det med säkerhet är förlustbringande. Re dan deri att man ensamt på spanmålsproduktionens gynnsamma resultater — hvilka dock äro så ytterligt beroende af väderleksförhållanden, och s-dermera. på de priser, som komma att gälla vid spanmälens törsäljning — grundar hela sin ärliga inkomstberäkuing, visar sig att systemet är bade farligt och feluktigt, ty man sätter allt på eit kort, då man såväl kunde fördela vinsten på 2:ne, såsom på ladugårdsprodukter och på spanmål. Då spanmälspriserna nu äro läga, så finner jordbrukareu uti de samtidigt gällande höga priserna å smör och ost ingen ersättning, dels emedan han produeerar så litet deraf, dels derigenom utt dessa ladugårdsprodukter icke kunna af honom från klent tödda kreatar frambringas, hvarken till qvalite så goda eller till pris så billiga, som sådana från väl födda kreatur. Grundade sig åter beräkningen derpä. att få t. ex. haltva inkomsten af ladugården och halfva af säden, så skulle de höga priserna å ladugärdsprodukterna fullt ersätta de låga å spanmälen och ..erigenom bereda en jewn inkomst för året. Man klagar ofta öfver låga priser. och det är naturligt att jordbrukaren, liksom alla avdra, som hafva något attsälja, önskar att lå de möjligt högsta priser, I kaså naturligt som att köpare vilja hafva de möjligt lägsta; men då man säger att priserna äro allt för låga, så att de icke motsvara produktio )skostnaden, så mås:e man först göra sig reda för om man verkligen användt den bästa. billigaste och klokaste metoden för produk tionen, ty har man det icke, så inne är ju klagan ej något annat än klagan öfver eger försummelse 1 sådant hänseende; och frågar man, är verkligen det bushållningssystem, hvarigenom den i förhållande till sitt slag billigaste spanmål och de i förhållande til deras godhet billigaste ladugäårdsprodukter kunna produceras, i allmänhet antaget och nutöfvadt? så nödgas jag för min del härtill a Sö svara nej! ty eit ja! skulle innefatta den äsigten, att man från mager åker och från mager boskap skulle med användande al samma dyra arbetslön och med beräkuaing al samma höga arrende och andra från en gärdsskötsel oundgängliga omkostnader kunna vinna samma nettoinkomst som från fet äker och valtödda kreatur, och detta kan jag så mycket mindre väga påstå, som jag ar fullt öfvertygad att relativt billig säd icke kan produceras utan att kraftig gödsel finnes, liksom att relativt billiga ladugårdsprodukter icke kunna framalstras utan välföddu kreatur, Om detta innebär en sanning, så är det ju påtagligt, att det är på jordbrukaren sjelf det beror att vid vissa måttiga priser å spanmål och ladugårdsprodukter antingen h fva förlust på sitt jordbruk eller ock vid samma priser vinst derpå, alt beroende på det bushälluvingssystem han bedrifver. Då väl inga jordbrukare lära finnas, som icke hellse taza vinst än förlust af sitt yrke, så anser jag att orsaken hvarför man icke redan för länge sedan öfverg fvit de utsugande sädesodlingssystemet egentligen legat deri, att man icke balt rätt klart för sig huru längt man skulle inskränka sädesodlingen och huru långt utsträcka ladugår sskötseln, liksom man icke heller varit fullt ötvertygad om att ett i sådan riktning förändradt hushällningssystem skulle gifva bättre resultat, än det man hittills uedrifv 1.7 Den logiska klarhet, med hvilken den ärade författaren motiverar sina äsigter, blir ännu mera påfallande genom de takt ska exempel han antör, och kunna hans förslager således med fog sägas redan vara flyttade från de spekulativa idernas sfer ull den genomiörda tillämpning, som innefattar den påtogligasie, bevisning. Han visar bland annat att en gård är 1838 gaf en vinst al 322 rår, är 1858 en förlust af 22 rdr, och är 1864, skött efter hans eget genomförda system, en vinst af 304 rdr, voaktadt de, 1 jemförelse med är 1838, sä högst betydligt stegrade arbetslönerna och andra omkostnader. Härat kan jemväl den slutsats drogas att de nu rådande arbetslönerna ice utgöra ett oöfverstigligt hinder tör jordbruks idkande. Men det är naturligt att med allt, som mäste betalas dyrt, vare sig en vara eller ett arbetsbiträde, måste hushäållas. Författaren angitver detta tydligt, då han bland sina be äkningsgrunder tJör det af honom föreslagna husbållssystemet, anför: ?Nägon misshushålluing med arbetskraft får icke ega rum. Arrendatiorns hustru måste sköta mjölkhushållningen och döttrarne eller huspigorna förrätta, i förening med deras öfriga göromål inomhus, mjölkningen af korna och utfodringen af svinen, men icke utfodringen af kor och renhällning hos djuren?. I denna erinran ligger en uppmaning icke allenast att bespara arbetskraft i allmänhet, utan jemväl att fästa den jordbrukan e befolkningens uppmärksamhet, unnå vioten af. att alla ar