Aftonbladet – 20 mars 1865, sida 2

Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Toll. Det var dagen före den stora marknaden, och aldrig hade Margreta förr vaknat en sådan dag, utan den hos alla sedvanliga, välbehagliga känslan af att en glad festlighet förestod, en festlighet, som mottogs med nyskuradt golf, hvitlimmad spis, fejadt husgeråd och högtidlig sinnesstämning, som på en julafton. Och sedan alla de uppköpen, som i tankarne alltid gjorts med så mycken förväntad förnöjelse, allt det förbidragande folket, som skulle välkomnas, och. den muntra qvällen med den söndagslika undfägnaden och de öfver natt liggande utsocknes-gästerna — allt detta, för hvarje gående och kommande år, lika nya och upplifvande, var nu nedfallet till det vanliga kretsloppet af hennes hvardagslif, var blott ett besvär och ett bekymmer mera. Den korta tiden från gårdagen hade förgiftat det, som förr var en vederqvickelsens källa efter den långa mödosamma arbetsdagen. glor steg upp, blef stående med hals och armar bara, en stund, men frös, klädde sig i de framtagna heldagskläderna och såg ut genom fönstret att det var en gnistrande grann dag. Det var just i den tiden, då träden ha så många färger; och aldrig hade träd, foik och hela verlden varit grannare och brokigare. Margreta gick ut i stugan med vanlig Ingen nöjd uppsyn, så att den vid dessa tillfällen öfversaliga Abla ej skulle märka något, och framför allt icke fadren, som plägade komma ned frampå morgonen med 9) Se Å. B. n:r 1 6,8 AK, 14-17. 19-22, 2. jen 27, BA, H—35, J7—Sb, UU, 44—47, 49—58 oen