Aftonbladet – 20 mars 1865, sida 2

bröder, Rosar, Hägrar och Fribergar; men Gunerus Friberg var der icke. Det kunde vara vid pass den tredje timman på eftermiddagen, då den unga malmodren i Prestsäter, som under två timmars tid liksom i en dröm deltagit i marknadsbullret, stötte på sin tjenstepiga Abla, hvilken, tillsammans med en viss, stor, stark och trygg lottegare i Grandaln, stod och höll på att handla sig tyg hos Lönner till en svart saxoni-klädning. Hon blef mycket förlägen att af matmodren öfverraskas i en så ömtålig handel, och Erik 1og på ett sätt, som var honom eget, nemligen så, att begge käftarne öppnade sig om gapet, som et uppbrutet ostron. Nå, det var rart att få se kändt folk. sade Margreta. Har du träffat Erik, Abla, och inte sagt mig till? Det var nu blott som vi skulle handla detta svarta tyget, svarade Abla, för allraförsta gången med ådagalagdt qvinligt bryderi. Hvad tycker matmora om det, efter tyrtifyra skilling aln? Jag tycker allt, att det är temmeligen dyrt till en vanlig svart klädniog, så smal: som det är, sade Margreta. Det kundt nu vara, om det vore till något särskildt.4 Åh, visst inte! svarade Abla, skrattande med full hals igen, och tog med nöje åt sig den oa sedda vinken. Nej, visst inte for det. Men Erik skulle nu hjelpa mig au handla i alla fall; var det inte så, Erik? , Ja, det förstår jag mig slättes inte påt, sade Erik, som heller ej mycket förstod sig på ett lätt skämt. ?Hur reder nu matmor: sig derborta i Prestsäter? Det går en sä dan svingjuka af de svinkopporna, äfven som en stygg nötsjuka der i grannlaget. sa de borta hos oss häromdagen ; men Abl: säger, att det nte är så farligt med det.4 De ha just inte trifts en tid, kreaturen: svinena är det då nu bältre med?, sade Margreta. Men de säga, att bara en inte låts att lägga märke till det, så gor det