Aftonbladet – 20 mars 1865, sida 2

sÄr du enig med dig sjelf, att du bestämåt vill det, så gör jag det tvärt? Ja, det är ju ett, som inte kan undvikas, att vi begge en gång må talas vid, sade hon. Ingen är hemma på eftermiddagen, för det kommer inget folk att bli här denna gången. Abla bar fått lof att ligga hos mor sin i natt, och karlarne hälla sig ute i det längsta, så det blir god tid att talas till. Säg det! Carl-Johan gick, tillbringade hela förmiddagen deruppe på Höfdingen och kom ned just vid den tiden, då Margreta skulle sätta sig upp i kärran hos far. Han vinkade henne och sade i ett litet afsides: Du tror väl, att jag talar din sak mer än hans, Margreta! Låt mig då säga dig, så litet du än kanske tänker att mitt begrepp räcker, att så visst som jag tänker bli salig, så visst känner jag på mig, att allt det bykets tillställningar är lögner. — Om du bara visste så spritt rasande befängd han är på dem, så kunde du inte tvifla på, att han är oskyldig i detta.t Han kunde icke se hv.d verkan hans egen öfvertygelse gjo de på henne, ty hon lyftade icke sina ögon och gjorde sig så stort besvär att komma upp i kärran. TRETTONDE KAPITLET. Aldrig hade det varit så mycket kommersande, så mycket svarta hästar och så mycket svarta hästskojare deruppe på den höga hästbacken, som det var vid den marknaden. Äfven den förslagne Alexander, som kommit öfver från Norge, der han mest höll sig, var nu tillstädes. Han var nu blifven en man i sin fulla röfvarskönhet och sprängde i kragstöflar och röd ytierhalsduk fram på sin svarta wallack, begapad afgossarne som ett underdjur, och beundrad af unglöserna, som han dret högtals åt sidorna vid sitt stormodiga framtågande. Der voro äfven många andra, lika storartade embets