Aftonbladet – 16 mars 1865, sida 3

före, och vände sig tvärt till sitt arbete igen. Ack, herre Jesus, jag tror hon blef rädd för det lilla barnet!? sade den ordförande. fann hon det mera afskräckande kanske än vackert? Se då igen på det! Det är icke att bli rädd för.? ?Jag har selt nog, sade Margreta, och spann flinkt på ulltråden vid sin rock. Hvad heter det?? frågade hon, för att, så vidt kon kunde, dölja sin besynnerliga motvilja. PkHon heter Agatha Nathalia?, sade modren. ?Hon är så lik sin vackra pappa och och ej styggare än han, att se på, vackra unga matmoder!? I detsamma gick hon till spisen, satte upp foten på kanten af den jernbeslagna bällen, och satte barnet på knäet, med dess svarta hufvud vändt rakt ät Margreta. Denna kände väl en så underlig nyfiken dragning att gång efter annan se deråt, men hon ville dock ej visa, alt hennes nyfikenhet blef väckt af deras enständiga uppmaning. — Då frågan blef om litet mat för det andra, större barnet och hon steg upp för att anskaffa detta, tog hon dock slutligen än en gång den lilla tatar-furstinnan i förbigående i sigte. Jag ser att hon är vacker!? sade Margreta, och hon försökte öfvervinna sin motvilja och sträckte ut handen för att klappa det, men då barnet i detsamma sträckte armarne emot henne, blef hon, utan att kunna förklara det för sig, så rädd, att hon : ett steg drog sig tillbaka, skiftande färg gång på gång. : Hon märkte i detsamma, att de begge tatar-qvinnorna utbytte en blick, som ville de säga hvarandra, att nu hade profvet lyckats. — De lagade sig derefter, under många välsignelser för den rikeliga undfägnaden,