Aftonbladet – 16 mars 1865, sida 3

stru kan det vara mera af nytta än våda, att förse sig på en sådan liten Guds gåfva.? ?Ah, jag vet visst!? gsade Margreta med knappt dold motvilja och fortfor att leta i sina gömmor, under det att den lilla stamdrottningen sattes upp på sin moders arm för att visa sig i all sin prakt. Hon var en mörkhårig, ganska förledande skönhet, som satt rak med ett utseende af lugn värdighet och en furstinnas majestät. — Men Margreta, som förundrade sig långt mera ölver sak än öfver person, sade, då hon hörde att det skulle vara Agathas barn: ?Hvad i jess namn! inte har väl den unga menniskan ett barn? Det må väl vara ert der, vet jag, I, som har så många förut? ?Jo, Gud nås, är det allt så!? svarade Agatha med låg röst. Den, som ingen man har, hafve flera barn, än den som man hafver?, stär det i skriften.? Ja så?, sade Margreta. ?Ja, seden är så olika. Hos oss vore det allt för dåligt. Men de äro heller inte många, som hos oss skaffa sig ett barn, när de ingen man fått. — Har du då med dig mannen, eller karln, som skulle vara far till barnet?? Nej! sade hon med ännu lägre stämma, han är lik en af era; han löper undan, rädd att visa sig med en af oss.? En sådan tillställning skulle jag inte trott någon af vära om att göra sig saker till, sade Margreta och såg vid dessa ord för första gången bort åt Agatha och hennes barn. Hon gick derefter bort till den unga modren med ett tygstycke, som hon trodde kunde passa, men, seende att barnets kläder voro ganska goda, långt bättre än hvad hon kunde erbjuda, kastade hon ett granskande öga på den lilla tatar-telningen sjelf, tog två steg tillbaka, utan att just veta hvar