Ett sorgligt fenomen. Till Redaktionen af Aftonbladet! Alt tidningen Nya Dagligt Allehanda ej skulle med särdeles glada miner helsa Nordiska Nationalföreningens offentliga framträdande, var ej för insändaren svårt att förutse, utan lät sig fastmer med visshet beräknas. En tidning, som likt Allehanda alltifrån sin uppkomst med en viss frramgång spekulerat eller ?gjort i oenigheeten och misstroendet mellan de nordiska follken samt i de fördomar, hvari oenigheten haft sin rot, och i de med nitisk konst frammanade lidelser, hvarur den i.emtat sin näring, måste ju betrakta såsom ett fult streck i sin räkning, att en förening bildar sig med ett program, hvars tydligt uttaade syfte gör hvarje föreningens medlem til en afgjord motständare mot alla sådana urden lumpnaste egoism framqvällande agitationer, som t. ex. de, hvilka åt den s. k. norska frågan för en tid beredde den bedröfliga betydelse, vi alla med beklagande minnas. Ej heller var det för insändaren oväntadt, att samma tidning skulle i sina harmfulla utgjutelser mot Nordiska Nationalföreningen såväl tillgripa personliga invektiver, som ock temligen ogeneradt öfverskrida den faktiska sanningens råmärken. Ty insändaren hade allraminst i detta fall någon anledning att antaga, att bemälda tidning skulle frigöra sig från sina fula vanors mångåriga praktik och öfverraska oss med ett prof på bättre publicistisk koncduit, än den hittills såsom regel följda. Men ej utan förvåning har insändaren observerat, att det dåliga humör hos Nya Dagligt Allehanda, hvarför Nordiska Nationalföreningen numera med frihandlarne delar den tyngande skulden, gjort ett betydande afbräck i Allehanda-reuaktimens förmåga, att läsa innantill. Denna vitiga konst har Nya Dagligt Allebanda :mellanåt alldeles förlorat; vi behöfva ej säga, att vi af bjertat deltaga uti denna dess ömmande förlust, eå mycket mer son det gått ända derhän, att den ej ens farmår