OSS nn tanke, som föddes, utvecklades -och mognade i samma ögonblick. ?Nej!? svarade han, ?vi följs icke åt. Bruka din makt nästa dag! Jag har min så länge sparad; men när jag brukar den, så brukar jag den — fullt säkert?. ?Farväl då! När du härnäst söker en droppe vatten, att laska den eld, som bränner dig, så glöm ej Agatha! 1 detsamma öppnades och tillslöts dörren, liksom af sig sjelf, och hon var ljudlöst försvunnen. ? TOLFTE KAPITLET. Margreta satt ännu sedan fadern gått och i sin ensamhet öfvervägde de ord, han talat, och hon log litet smått för sig sjelf vid tanken på hans sista varning. Något öfverflödigare än den varningen kunde då icke finnas, tänkte hon. Ty utan att ta henne sjelf i betraktande, fanns väl aldrig en friare, som gått mera skickligt och tillständigt tillväga, än Gunerus gjort. Huru litet menniskor ändå känner honom!? sade hon till sig sjelf, ?men det är för det folkets skull.? Och just i detsamma öppnades dörren och hon kunde ej värja sig ifrån en oöfvervinnerlig känsla af afsky, då hon såg ett par medlemmar af just detta samma folk af hennes egen blifvande slägt, inträda i stugan, på det vanliga, tillitsfulla och salvelsefulla sättet. Det var två qvinnor med barn, bundra på ryggen. Masereta anvisade dem höfligt att taga plats, ty hon hade beslutit att visa bästa möjliga förstånd med dem, Först derefter besegrade hon den motvilja, hon alltid hade för att se qvinnor af det folket rätt i ansigtet, och upptäckte då, att den ena var