Ar hon så väl fastbunden?? sade hor bleknande. Är hon det? Kan du säga det? Han svarade icke. Ja så, sade hon i teston, hon var dig icke kärare, än du kunde vanära henne, der hvita ärbara hustrun. Så mycket bättre! Då skall det snart vara öfverständet.4 ?Stackars barn! Hvad tror du, att du kan göra? frågade ha med tillkonstlad likgil tighet. SMöta dig hos henne dernere i morgon tidigt, om du ej är redo att göra upp din räkning med henne och mig redan denna natt. Jag tager med mig hvad som bäst bevisar din trohet mot henne. Viskola mötas der alla fyra och flera till, om det be. höfves. Tag med dig så många du kan. -Det vore synd att förhålla dem en slik förnöjelse?, sade han skrattande. Men hon skrattade icke. Såvidt jag lefver nästa dag, sade hon med iskallt lugn, så skall den dagen kasta upp ett djup, bottenlösare än trolldjupet, mellan er begge.? ?Jag tror, sade han, att det nu är på tiden att du går.? ?Hör på, svarade hon. Följ mig! Då gå vi genast. Så visst verlden står, så skall annars nästa dag se det hus, som du så länze byggt på, ramla på sin egen lösa grund.? Han svarade icke, men steg fram emot henne, som om han ännu en gång velat försöka att hjelpa henne ut ur rummet. Hon ställde sig mot dörren och återtog: Det kommer ingen hvila öfver dig denna patt, och du vet huru tung dagen går upp efter sådana nattvakor. Följ mig ut i den riska klara natten, Kanske jag der kan ge lig längre besinningstid. Hen öfvervägde och fick derunder en