Aftonbladet – 15 mars 1865, sida 3

en i hans omvändelse alltsedan han den örsta qvällen kom inom dörren här, sade won och steg upp; tro, att den väl känaer till, huru godt ett mildt, fördragsamt och kärleksfullt bemötande verkar på honom. Och huru för allt godt och önskeligt det kunde vinma honom i längden! Han har ett sådant menskligt hjerta, som någonsin en af oss, och det känner så skarpt och djupt många uddar, som uddlösa snudda förbi andra! — Vet far, på evig tro och Guds ord, att jag, som till så stor del följde honom till hans första nattvardsgång, vet far, att jag har inför Gud sett och förstått så månget vackert gry, som arbetat sig fram ur det stygga förderfvet, som jag aldrig sett hos någon mera. Hon talade med värma, och att hon icke talat för döfva öron, det var synbart. Det låg medkänsla i fadrens röst och i hans mening, då han sade: Jag har nu också mest kommit här för att säga, att det ju kan få stå till så länge. Du är inte för gammal att vänta än, Margreta! Och han är alltför ung, efter både är och den tid beräknad, som han lefvat bland ärligt folk. Längre fram, när både du och jag bättre prötvat, om din håg står qvar till honom och han har qvar sin kärlek till dig, så skola vi än en gång talas vid.t Det är så tvifvelsamt att skjuta upp dagens göra till morgondagen. En vet litet hvad en går miste om, om en inte tar tiden i akt. . Grannfadern steg nu upp och yttrade, liksom mera eltertryckligt: cJag har nu sagt mitt ord, Margreta! Mer har jag ej att säga än det, att du må nogsamt se dig före, hvart steg du tar, intills vi talas vid härnäst. Se dig väl före,