Aftonbladet – 14 mars 1865, sida 3

Medelst särskildt afsagd dom den 5 Ok tober förklarades Lars Larsson från Werm land, ?som anstiftat det oväsende och upp lopp, som sig i bondeståndet tilldragit, och burit våldsam hand på talmannen? — skyl dig att ?mista lif sitt och halshuggas?; mer som han flytt ur riket och icke, ehuru cf ter trumslag i hufvudstaden och allmän ef terlysning kallad, infunnit sig, så förkla rades han fridlös öfverallt i Svea rike, ?ocI dess underliggande landoch herrskaper? I sammanhang med Lars Larssons flyk förekommer några omständigheter af intresse Redan dagen efter upploppet i bondestån det, anbefallde sekretautskottet Lars Lars sons häktande; men han hade derförinnar utsändtstill Ulriksdaloch af inspektor Humle, efter hofmarskalken baron Gustaf Jakob Horns föreskrift ), som derom fått ?en hög herres befallning? undangömd i slottets kapellflygel. Några dagar derefter fördes har af kammarherren, baron Hans Gustaf Rå lambs betjent, Hallberg, öfver Drottningholm till baron Horns egendom Ekebyho! på Ekerön, och vidare till Wermland, der han besökte prestmannen Kihlman, som om hans ankomst varit prevenerad. Larsson hade med respenningar blifvit försedd af baron Horn. Hallberg hade återvänd till Stockholm sedan Kihlman och hans son i Wermland tagit hand om Larsson och fortskaffat honom till Norge. Kort deref. ter hade Hallberg ånyo afsändts till VVerm land på baron Rålambs befallning och försedd med 1800 daler kopparmynt som skolat tillställas Larsson genom Kihlman; men på Bjurstens gästgifvargård i Nerike hade Hallberg blifvit gripen. Af nämnde summa skulle pagehofmästaren Bred!a, som äfven flytt til Norge, erhålla en viss andel 4). Baron Rålamb dömdes för den hjelp han lemnat Larsson att böta 100 daler silivermynt och mista de hos Hallberg i förvar tagna 1800 daler kopparmynt, vilket alllt skulle tillfalla barnhuset på Ladugårdslandet. Hallberg, som längre tid i häkte hållits, ansågs dermed sin felaktighet hafva försonat. Prestmannen Kihlman, som i förskräckelsen, då han sporde sig skola bli anklagad för det biträde han lemnat Larsson, äfven flytt öfver till Norge, men återkommen på lejd, dömdes att böta 100 daler silfvermynt till Hedvig Eleonoras barnhus. Den egentlige l daren af oppositionen inom bondeständet ?mot det bestående regeringssättet? ansågs vara Johan Persson från Tuna i Dalarne, en mycket arg och illfundig man? påstod hattpartiet, ?en man med stort mod och besynnerligt förstånd? yttrades från bofpartiets sida, och som hofvet velat hafva till talman i stället för Olof Håkansson. Johan Persson, som blifvit vald till riksdagsman, hade genom K. M:ts utslag vägrats inträde i ståndet på grund af en process med Dalregementet. Han vistades dock i hufvudstaden, och befanns hafva sysselsatt sig med att traktera och derunder uppvigla stän det. Han hade derjemte blifvit beträdd med eftertänkliga yttranden, bland hvilka ansågs svårats aw under Palens utnämnande till sekreterare i bondeståndet låg skälmstycke, enär han af rådet vore dependerande?, och vidare att talmannen borde skaffas ut vägen?. Han hade derföre i häktet blifvit inmanad och under åtal ställd. Men sedan han den 17 April jemte sin son auskultanten Envall ätit middag i arresten afled han lötsligt derstädes. För vissa omständigheters skull? anställdes noggranna undersökningar rörande h.ns död, som uppgafs vara ?en krampe eller spasmus i underlitvet, hvilken sträckt sig upp till bröstet?. Läkaren som obducerat liket förklarade att han dött af slag eller s. k. Apoplexiasyncopalis?, hvilket ock af kollegium medicum vitsordades, Aktor, som hade påyrkat hans häktande på det att icke äfven han måtte komma på flyktea, beklagade uti ingifvet memorial hans plötsliga bortgång, genom hvilken kommissionen beröfvades många märkliga upplysningar som honom i den mörka saken kunnat afvinnas.? Vi afsluta denna monografi med en ganska betecknande omständighet för uppfattningen redan den tiden af det omförmälda upploppet i bondeståndet. I det exemplar at rikets ständers kommissionsdomar 1755, som förvaras å kungliga biblioteket, finnes en af 5. L. Gahm Persson den 26 April 1758 upprättad skriftlig mycket nitid, förteckning öfver samma domar, deraf den under n:r 12 rubriceras sålunda : Öfver bönlerna som gjorde sig roliga i ståndet.? :) Nämnde Horn blef sedermera afrättad för delaktighet i konspirationen den 21 Juni 1756. ) Bredha hade nemligen anklagats derföre att han utdelat traktering till bondeståndet, lyckades fly ur häktet, och dömdes mista sin tjenst och till landsflykt i sex år. Doe neapolitanska klostren.) Efter Misteri del chiostro napoletano. Memorie di Enrichetta Caracciolo de principi di Forino, ex-monaca Benedettina. Firenze 1864.) Följande dag kom Sabini tillbaka; och ehuru Enrichettas starka konstitution hjelpte nenne att öfvervinna ett lidande, för hvilsel hvarje annan skulle dukat under, såg ran likväl klart, att hennes krafter snabbt önko. På elfte dagens morgon var hennes vaohet vtterlio. Hon förmådde icke röra