Aftonbladet – 14 mars 1865, sida 2

Jag tror i allt fall, att du blef riktigt glad öfver att få se mig4, sade han, sjelf nästan glad, och tog hennes begge händer och slog dem, slag i slag, i hvarandra. tJag kunde inte annat bli, än både förundrad och glad, så frimodig som du nu ser ut igen. u var inte sådan sist.4 Och du var inte fri för att vara litet rädd och tvifvelfull då? Nu är det glömdt4, sade hon och gick före honom in i stugan. Men hvar kommer du itrån, midt i middags-rasten ?4 Jag kommer från gamla vännerX, svarade han, med bekymmerslös uppsyn. Hvad säga de för godt?X CAtt de inte vilja, att jag skall bli en bofast hemmansbrukare. Dem synes, att det är ett ganska godt hf de sjeltva föra. och de tycka, att sådant skulle kunna ansti äfven mig, förstår du! Kors4, sade hon, har du riktigt varit med dem? Jag tänkte inte, att det var så säkert, jag ! Det dröjde litet förrän han svarade: Du må bjuda till att fördra det, Margreta! Jag kan inte med en gång kasta undan dem som galna hundar; då bitas de än värre. De må ha sin gång frii det längsta, kanske blir jag ändå till sist tvungen till det yttersta. tHvad för slag menar du?4 SJag har många gånger sagt dig, att de icke äro en vackrare syn för mig, än för dig, och att jag derföre inte heller skulle se illa på, att ha dem för alltid ur vägen. Jag ha: också sagt till dem detta. — Se så — g dig dermed tillfreds! Nu har jag kilt mig ifrån dem för allvar, det veta et Ja, det sade du mig, tt du gjort en gång förut. Ja, det bevisar endast att de äro bedrägligare än j st Du är också nu kommen för långt ifrån dem, tycker jag, för att kunna stöta på dem så jemnt. Jag stötte inte på dem, sade han, i