Aftonbladet – 14 mars 1865, sida 2

lopet vårt. Tror du att slägten tänker stapple stora hinder i vägen ?4 Det har jag inte pröfvat på ännu, svarade hon undtallande. eMen det må snart ske. Jag har ej humör att vänta för länge. Jag har ett otåligt sinne, som du vet, stackars Margreta! Jag tänker, hvad jag alltid har tänkt, att du har ett så godt sinnelag, som någon af oss; för ditt innersta hjerta är godt! Hon ville säga något, som kunde lägga ned de uppstigande vågorna i hans sinne i den stunden, och hon såg också att de sjönko ned, att ett mer sorgset än bittert uttryck spred sig öfver hans drag, då han talade några ord om, att han också alltid gladde sig åt, att hon hade en stark tro på honom. Derföre hade han ej heller tvekat då frågan gällde: Xuppföre eller Sutföre, sade han. Uppföre eller utföre? frågade hon, Char du någonsin sport dig sjelf, om hvilken af de vägarne du skulle välja? cMänga fånger, sade han, många gånger. Jag har behöft längre tid på mig, jag än andra, att få ett moget sinne.4 an hade nyss satt sig, men kastade undan stolen och reste sig nu för att gå. Som han stod framför henne och skulle ta henne i hand, sade han: cMåtte du bli riktigt tillfreds, en gång, Margreta! Hade jag bara väl bekommit dig! Men det blir bäst, när det blir; bara du alltid tänker det bästa om mig. Då tror jag visst, att jag skall ha makten att göra de Så lyeklig, som en qvinna någonsin kan 1. Tack, sade hon. Jag tror visst. Men vill du inte stanna en stund? Nu kommer snart Carl-Johan in här och gossen också. uJag skall komma tillbaka på qvällent, sade han och tog henne i hand. Och nu vill jag blott säga: att jag har älskat dig så högt, Margreta!... och du får aldrig, hvad jag än säger eller gör, tro attjag velat dig annat än väl. Han var i detsamma utom dörren och