Aftonbladet – 14 mars 1865, sida 2

— Kristina Nilsson i Trollflöjten. Om vår berömda landsmanninnas uppträdande i nämnda opera skrifver en recensent i tidningen Figaro i en utförlig granskning af hela operans utförande bland annat om Nattens drottnings stora aria: En afgrundslåga rasar?: ?Denna aria, skrifven för en ovanlig sångorgan, har den föråldrade formen af den italienska skolans bravurstycken i detadertonde århundradet. Men ur denna gammaldags form utvecklar sig situationens ironi. Denna aria, öfverfylld af vokalisationsklippor, hvilka skulle erfordrat två sopraner ofvanpå hvarandra, är mll Nilssons triumf. Den unga svenska sångerskan leker med höga C:n med samma lätthet som en ung katt leker på en takränna; derpå kastar hon sig från höjden af dessa svindlande C:n ned på djupa F., håller ut det, utan att hennes charmanta småleende förråder någon ansträngning, och stiger derefter uppåt, görande det farliga språnget från ton till ton. Kanske tror ni, att publiken lät sig nöja med att detta kraftprot utfördes en gång? Ah, ni har alldeles för hög tanke om dess moderation! Publiken är ett vildt djur, som öfverretar sin mättnad genom mycken grymhet. Riskerande den möjliga följden gjorde mll Milsson, för att behaga publiken, en ny resa i det djupa F:s regioner och lyckades lika väl som första gången.?