2äende dessa fördrag, af hvilken handling bland annat framgär, att Frankrikes rege ring åtminstone ej anser största fördelen af traktaterna ligga på nämnde lands sida, Om man äfven måste räkna vissa den ädle ministerns antydningar angående Frankrikes initiativ i fråga om införandet af en friare tullagstiftning i åtskilliga af Europas stater i allmänhet och Sverge isynnerhet, till antalet af de fraser, hvilka ej böra tagas så noga efter orden, innehåller dock depeschen åtskilligt annat, som icke saknar sin sanning. Särskildt bör det för våra missnöjda protektionister lända till någon trösti deras motgångar, att våra underhandlare, såsom det tyckes, prutat hvad de förmått på de eftergifter och nedsättningar i vår tulltaxa, man af dem å fransk sida fordrat. Depeschen lyder i öfversättning: Ministern för utrikesärendena till hr Dutreil, Frankrikes chargå daffaires i Stockholm. Paris den 3 Jan. 1865. Min herre, på den punkt underhandlinI garne med de förenade rikena för närvarande befinna sig, kunna vi förutse dessa underhandlingars snara afslutande och uppskatta resultaterna af desamma. Den öfverenskommelse, som är på väg att undertecknas, kommer att i våra stadganden för tulloch sjöfartsumgälder medtöra betydande förändringar, sedan länge ifrigt åstundade af Sverge och Norge. Dessa länders sjöhandel kommer att vinna befrielse från de efter lästetalet utgående differentialafgifter och den högre taxa på flaggan (les droits differentiels de tonnage et des surtaxes de pavillon), hvilka besvälIrade den direkta importen, äfvensom fullständigt frigörande af trävaruinförseln, det hufvudsakligaste föremålet för deras I fraktfart till kejsardömets hamnar. Dessa Jåt den skandinaviska sjöfarten och handeln beviljade förmåner och friheter ådraga visserligen den franska skattkammaren kännbara uppoffringar och de båda marinernas likställighet (assimilation) skall likaledes modifiera de förhållanden, under hvilka de svenska och norska handelsfartygen täfla med våra. Dessa anmärkningar hafva emellertid icke afhållit kejserliga regeringen från att till de förenade rikena utsträcka de eftergifter, hon genom sitt system af håndelsoch sjöfartsfördrag afsett införa. Hon hyser säker tillförsigt att ett förökadt utbyte skall godtgöra såväl statskassans förluster som förminskningen af de fördelar, vår marin, under skydd af hittills bestående restriktioner, varit i åtnjutande af. Det ör i denna förhoppning vi förmåtts att samtycka till de båda flaggornas likställighet. En så betydande eftergift vinner sitt berättigande och vederlag endast i den motsvarande tariffnedsättnig, af hvilken vi uttryckligen gjort den beroende. Den åsigt öfverhandelsrådet, efter nyligen anställd undersökning rörande den inhemska marinen, uttryckt, lemnar regeringen allt önskvärdt utrymme vid ordnandet af dessa hennes förhållanden till utländska makter. Det har uttryckligen blifvit öfverenskommet att, i händelse de föreslagna reformerna i sjöfartsväsendet komma att gillas af kejsaren och vinna lagstiftande maktens bifall, fördelarne af desamma skola inskränkas till de stater, hvilka bevilja oss full reciprocitet, och häruti innefatta vi en i lika måtto liberal behandling, så af varor, som af fartyg. Det är ett annat förhållande, som härvid ej kan undgå att göra intryck på kabinettet i Stockholm. I följd af de underhandlingar, i hvilka vi äro inbegripne med Zollvereinsstaterna, Hansestäderna och Nederländerna, äro de fördrag, hvilka så mäktigt bidragit till utvecklingen af handelsoch sjöfartsrörelsen emellan Frankrike och Storbritannien, på väg att tillämpas å alla kustländerna vid Nordoch Östersjön. Jag undan tager icke från antalet af de stater, hvilka ega åtnjuta de fördelar vårt fördragssystem erbjuder, Ryssland, som, i kraft at 1857 års traktat, för sin sjöfart redan erhållit de förmåner, af hvilka nordens handel bäst är i stånd att draga nytta. Vid sådant förhållande skulle bibehållandet af särskilda undantagsbestämmelser till men för de förenade rikena illa stämma öfverens med de känslor af välvilja, af hvilka hofvet i Tuilerierna städse visat sig lifvadt mot kabinettet i Stockholm. De traktater vi stå i begrepp att afsluta, förverkliga för öfrigt en af oss länge och med lifligt intresse omfattad uppgift, den jag icke drager i betänkande att tillstå. Då kejsarens regering, — i öfvertygelse att det icke vore med sund och klok politik öfverensstämmande, att lemna enskilda intressen ensamma domare öfver de mått och steg, hvilka påkallades af omsorgen för det allmänna bästa, — år 1860 beslutsomt företog revision af kejsardömets tulltariffer och tullreglementen, kunde hon icke förbise att en allmännare tillämpning af en dylik reform, var ett väsentligt vilkor för dess framgång; hon hade ock derföre gjort till sin uppgift att, i stället för den isolering, hvari de europeiska marknaderna befinna sig, söka införa ett system, grundadt på en större utveckling af såväl produktion som cirkulation de särskilda länderna emellan. 1 sådan afsigt har hon ställt en upptordran till de stater, hvilkas tullagstiftning var mindre frisinnad än Frankrikes, lycklig att genom sitt föredöme och sin medverkan kunna underlätta det framåtskridandets verk, hvari hon inbjöd. dem att deltaga. På samma gång hon uppmanade dem att utan dröjsmål gripa sig an med pröfningen af en ekonomisk fråga, hvars slutliga lösning, om än i deras öfverläggningar till principen afgjord, likväl ännu länge kunde låta vänta på sig, lemnade hon dem medel att låta inverka på de tveksamme genom erbjudande af omedelbart vederlag och utsigten att få tillgodogöra sig den vidsträcktaste marknaden på kontinenten. Har väl detta mål blifvit uppnådt i våra underhandlingar med kabinettet i Stockholm? Vi tveka icke att anse detta vara förhållandet, ehuruväl de eftergifter vi erhållit skulle kunna synas otillräckliga, synnerligen hvad Sverge vidkommer. Men vi hade icke smickrat oss med att på en gång besegra det motstånd. att förut: AL